Det har (hittils) varit en betydligt bättre dag idag än det varit övriga dagar den här veckan. Mycket beror naturligtvis på att jag fick ur mig så mycket värkande gojja imorse och att det på det viset gjort mindre ont. Mindre värk=bättre humör=mer ork till annat.
Tog en lång skön promenad (allt är relativt, med lång menar jag här inte mer än fyra kilometer - men det är ju bättre än en, eller hur?!) med vovvarna, mamma, gubben o lillan i spåret idag. Följt av en bit god kaka på altanten gjorde det där min dag,. Bara en sån sak som att slippa denna överjävliga jävulsvärk som konstant moler innanför skinnet. Ok, jag har inte varit smärtfri idag men jämfört med övriga dagar den här veckan har det varit rena drömscenariot. Då har jag ändå haft mens o känt mig allmänt uppblåst och hängig. Återigen, allt är relativt. Jag är glad att jag fick den här dagen. Den behövdes. Nu återstår bara resten också. Ganska övertygad om att ett bakslag följer det här, men det gäller att njuta av det lilla medans man kan. Det går liksom inte i repris.
Vår lilla närmar sig mer och mer krypandet for real. Hon har ju tidigare mest tagit sig fram genom att hasa och dra sig fram med armarna, men nu står hon på alla fyra och väger. Tar till o med några riktiga krypsteg. Kärlek! Reser sig själv emot möbler och i sängen, jises det har gått så fort!
"mamma, pappa, hej, nej, voff, muu, näähähääää (häst) titta.." några ord kan hon allt vår lilla docka.
Tog en lång skön promenad (allt är relativt, med lång menar jag här inte mer än fyra kilometer - men det är ju bättre än en, eller hur?!) med vovvarna, mamma, gubben o lillan i spåret idag. Följt av en bit god kaka på altanten gjorde det där min dag,. Bara en sån sak som att slippa denna överjävliga jävulsvärk som konstant moler innanför skinnet. Ok, jag har inte varit smärtfri idag men jämfört med övriga dagar den här veckan har det varit rena drömscenariot. Då har jag ändå haft mens o känt mig allmänt uppblåst och hängig. Återigen, allt är relativt. Jag är glad att jag fick den här dagen. Den behövdes. Nu återstår bara resten också. Ganska övertygad om att ett bakslag följer det här, men det gäller att njuta av det lilla medans man kan. Det går liksom inte i repris.
Vår lilla närmar sig mer och mer krypandet for real. Hon har ju tidigare mest tagit sig fram genom att hasa och dra sig fram med armarna, men nu står hon på alla fyra och väger. Tar till o med några riktiga krypsteg. Kärlek! Reser sig själv emot möbler och i sängen, jises det har gått så fort!
"mamma, pappa, hej, nej, voff, muu, näähähääää (häst) titta.." några ord kan hon allt vår lilla docka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar