Min kväll fick en skum vändning igår. Läkaren som inte ringt mig under telefontiden överraskade mig plötsligt genom att ringa två timmar efter på hemtelefon! Satt på dass, vilket kanske inte var det lämpligaste men som tur var hade jag maken hemma som kunde svara och uppehålla honom tills jag var klar ;)
Det var ett bra samtal. Ok, det gav inga revolutionerande svar, ingen mirakelmedicin eller dylikt MEN han lyssnade på mig, han försökte ta in vad jag sa och han försökte läsa sig till problematiken i mina journaler trots att han aldrig träffat mig. Han var lugn och sansad och gjorde inte minsta tecken till att dumförklara mig. Han ställde frågor och han fick svar. Vi kom fram till att jag skall testa nån form av stolpiller (jag tvivlar på att de hjälper men att testa skadar ingen!) och han föreslog även att han skulle be stomisköterskorna ringa upp mig för de kan ev ha någon form av hjälpmedel som kan underlätta passagen av gas i tarmen. Alltså att få ut den. Fine, vad som helst! Ja! Nån som föreslår något. Jag blev nästan lite lycklig av det där. Sjukt nog gjorde det min kväll.
Mådde dessutom lite bättre i magen under kvällen, den bråkade inte lika mycket. Till det var dags att gå och lägga sig. Då ballade den ur totalt o värken var ett faktum. Fy Fan! Lyckades trots det somna och sov ganska bra inatt. Man får vara glad för det lilla. Nu mår jag dock apa igen, morgonen började inte bra. Försökte vara före min tid och få tag på stomisköterskorna innan de försökte nå mig, men ingen lycka med det so far.. nåja, jag hoppas de ringer så snart de får tid.. o att vi kan komma fram till något bra.
Imorgon nalkas bröllop. Borde se fram emot det jättemycket men istället fasar jag. Fasar för hur jag ska klara av det. Sjukt att man ska behöva känna så över något som enbart borde vara roligt och glädjefyllt!?
Det var ett bra samtal. Ok, det gav inga revolutionerande svar, ingen mirakelmedicin eller dylikt MEN han lyssnade på mig, han försökte ta in vad jag sa och han försökte läsa sig till problematiken i mina journaler trots att han aldrig träffat mig. Han var lugn och sansad och gjorde inte minsta tecken till att dumförklara mig. Han ställde frågor och han fick svar. Vi kom fram till att jag skall testa nån form av stolpiller (jag tvivlar på att de hjälper men att testa skadar ingen!) och han föreslog även att han skulle be stomisköterskorna ringa upp mig för de kan ev ha någon form av hjälpmedel som kan underlätta passagen av gas i tarmen. Alltså att få ut den. Fine, vad som helst! Ja! Nån som föreslår något. Jag blev nästan lite lycklig av det där. Sjukt nog gjorde det min kväll.
Mådde dessutom lite bättre i magen under kvällen, den bråkade inte lika mycket. Till det var dags att gå och lägga sig. Då ballade den ur totalt o värken var ett faktum. Fy Fan! Lyckades trots det somna och sov ganska bra inatt. Man får vara glad för det lilla. Nu mår jag dock apa igen, morgonen började inte bra. Försökte vara före min tid och få tag på stomisköterskorna innan de försökte nå mig, men ingen lycka med det so far.. nåja, jag hoppas de ringer så snart de får tid.. o att vi kan komma fram till något bra.
Imorgon nalkas bröllop. Borde se fram emot det jättemycket men istället fasar jag. Fasar för hur jag ska klara av det. Sjukt att man ska behöva känna så över något som enbart borde vara roligt och glädjefyllt!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar