Dagens besök hos kirurgen var precis just vad rubriken säger idag. En blandning av sött och salt. Kom in förvånansvärt snabbt med tanke på hur mycket förvarningar jag fått om att jag skulle få vänta och minsann inte skulle tro att jag kunde komma in direkt - kirurgen var ju "snäll" o tog mig "extra" trots att han hade bakjour. Med tanke på det var han oerhört punktlig och ännu mer ostressad. Faktum är att han stressade mindre nu, än vad han gjort de andra gångerna jag träffat honom - när tiden varit bokad långt i förväg. Att han hade upp över öronen och knappt hade tid med mig som de sa på telefon märkte jag faktiskt inte av. Det var den söta delen av det hela. Positiv överraskning med tanke på vad som skulle kunnat ske och med tanke på hur länge jag räknat med att få vänta. Tidningarna jag släpat med förblev olästa och hundvakten var egentligen inte nödvändig- kanske var det just därför vi kom in så snabbt? Jag vet inte men omvänd psykologi kanske funkar ibland. När man minst anar det om inte annat :-/
Lite mer sött fanns det allt i påsen. Kirurgen var på ovanligt gott humör och försökte faktiskt tänka själv. Till det lite mer salta kom då själva verkligheten. Det vill säga att de inte vill skära i mig just nu.. varför får jag komma till senare. De vill praktiskt taget inte ta i mig med tång som läget är för tillfället. Han lovade dock att kolla runt med sina kollegor kring de mediciner jag eventuellt skulle kunna ta samt höra sig för med lite andra läkare kring andra grejer men så mycket längre än så kom vi inte idag tyvärr. Frustrerande med tanke på hur jag mår, vilken värk jag har och den resa som väntar oss nästa vecka. Känner paniken sakta komma smygande.
Fick med mig en pip och de diskuterade en tarmsond men vare sig kirurgen eller jag själv tror väl egentligen på att det kan vara en lösning för mig. Summa summarum blev i alla fall att sjuksyrran ska ringa mig när läkaren kommit fram till nåt vettigt.. förhoppningsvis innan tisdag nästa vecka. Jag kan bara hålla tummar och tår men jag tror inte på mirakel längre
Lite mer sött fanns det allt i påsen. Kirurgen var på ovanligt gott humör och försökte faktiskt tänka själv. Till det lite mer salta kom då själva verkligheten. Det vill säga att de inte vill skära i mig just nu.. varför får jag komma till senare. De vill praktiskt taget inte ta i mig med tång som läget är för tillfället. Han lovade dock att kolla runt med sina kollegor kring de mediciner jag eventuellt skulle kunna ta samt höra sig för med lite andra läkare kring andra grejer men så mycket längre än så kom vi inte idag tyvärr. Frustrerande med tanke på hur jag mår, vilken värk jag har och den resa som väntar oss nästa vecka. Känner paniken sakta komma smygande.
Fick med mig en pip och de diskuterade en tarmsond men vare sig kirurgen eller jag själv tror väl egentligen på att det kan vara en lösning för mig. Summa summarum blev i alla fall att sjuksyrran ska ringa mig när läkaren kommit fram till nåt vettigt.. förhoppningsvis innan tisdag nästa vecka. Jag kan bara hålla tummar och tår men jag tror inte på mirakel längre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar