tisdag 8 november 2011

Det sprack, det sprack o det SPRACK

Gårdagseftermiddagen lämnade mycket att önska. Önska och hoppas på. Magen gick åt skogen. Käpprätt åt skogen. Helvete skulle man också kunna säga, men jag försöker ju tänka lite på mitt språk.. :-/

Efter en förmiddag som faktiskt var bättre än förväntat kom så eftermiddagen när allt gick åt skogen. Magsjukt. Så otroligt magsjukt, men med den lilla detaljen att magsjukan inte ville komma ut. Magen växte, växte och VÄXTE. Maken fick massera, massera och massera. Men inget ville hjälpa. Hemskt. Denna sprickfärdiga känsla är inget jag uppskattar. Jag vänjer mig aldrig. Känns som hela skiten ska explodera - och ser ut ungefär likadant!

Kikade på "sjukhuset" under kvällsmaten igår (jag vet, det har blivit en dålig vana att käka framför tv'n - men det är så mycket lättare att inte trycka ihop magen där.. o att få värmedynan att ligga på plats när jag käkar! Alla ursäkter är bra utom de dåliga?) såg att de skall ha nåt inslag med tarmar idag. Var. Massor med var. Usch. Jag har en sån där grej för mig, nu bara måste jag ju se det! Tarmar.. urk.

Kvällen o natten var ungefär lika hemska, förutom att på kvällen behövde jag ju inte gnälla över att jag inte kunde sova. Det kunde jag på natten.. magen var HEMSK och två vovvar verkade väldigt kärvänliga mestadelen av natten (läs den ena på framsidan den andra på baksidan - vart fanns plats för mina armar? Ingenstans!) Men men, man får vara glad att man har dem, de är varma o goa i alla fall.. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar