tisdag 15 november 2011

"akutremiss" Jo man tackar..

Kom äntligen fram till avdelningen för remissförfrågan på Östra Sjukhuset idag. Efter en hel dags väntan (igår) med upptaget i andra änden och tre olika nummer att ringa på. Alla från Sahlgrenskas fantastiska växel, man undrar vad det är för stolpskott som sitter där?

Hur som helst. Jag kom fram. Tog "bara en dag". Dock blev lyckan över det ganska kortvarig (som för det mesta i mitt fall då vill säga) och det visade sig att den "akutremiss" läkaren skulle skriva till kirurgen kommit in först igår och fortfarande väntade på att bli bedömd. Underbart. Speciellt med tanke på att han lovade att den skulle gå iväg pronto och att han skulle göra allt han kunde för att vi skulle få komma dit inom de närmsta veckorna. Vi = jag + make. Jag uppsöker inte läkarna själv längre. Det är ingen idé. Ska man få något ut av dessa besök gäller det att ha med sig någon man litar på, som kan hjälpa till att tala i ens läge när läkarna behandlar en som skrutt. Det underlättar att ha med sig ett vittne. Vittnen kan vara bra att ha. Man ska inte räkna med att allt som sägs skrivs ner, det sker en viss utsållning av fakta och då är det bra att vara två öron som hört vad som sagts. Min make frågade vart fan vården är påväg? Svar: Jag vet inte. Han frågade hur fan den funkar? Svar: det gör den inte. Det är ett som är säkert. Vi förfasas över alla som far illa i vården, men istället kanske vi borde förundras över att det inte är fler ... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar