Det är nästan lite skrämmande hur fort man vänjer sig vid att normalläget förändras. Bara över en natt. Att glömma hur ont man egentligen har och hur jävligt man många gånger mår verkar oftast som en ren omöjlighet, men när tillfället kommer och man faktiskt lyckas må lite bättre är det otroligt hur fort man vänjer sig vid detta nya "normalläge". Lite för fort? Man hinner nästan inte med att uppskatta det man har av oro för att man skall gå tillbaks till noll igen.
Har haft flera dagar nu då magen fungerat bättre. Mindre kramper, mindre sug, mindre värk helt enkelt. Bättre flöde med hjälp av mina mediciner och tja.. i det stora hela en mycket bättre vardag. Sömnlösa nätter till trots och en dag som går åt mest till att ta hand om lillan. Fasade för hur jag skulle klara det innan förlossningen, men hittils har det gått över förväntan.
Bakslaget med magen kom dock imorse. Suget var där, huggen var där o värken likaså. Relaxiten ville inte få med sig något ut och kramperna i ändtarmen slog till rejält. Försökte mig på en omgång resulax igen och visst tog den med sig en del men inte lika bra som övriga dagar, vilket lämnar magen i en slags status quo. Inte den bästa förutsättningen för en bra magdag, men heller inte den sämsta. Jag har haft bra mycket värre dagar.
Vi får se hur det utvecklas under dagen!
Snittet ser i alla fall inte sämre ut idag. Inget nytt var även om glipan i såret fortfarande är öppen. Duschade rent o tvättade med klorhexidin. Satte på en liten gasbinda för att skydda mot skav från kläderna. Jag hoppas det skall räcka.
Har haft flera dagar nu då magen fungerat bättre. Mindre kramper, mindre sug, mindre värk helt enkelt. Bättre flöde med hjälp av mina mediciner och tja.. i det stora hela en mycket bättre vardag. Sömnlösa nätter till trots och en dag som går åt mest till att ta hand om lillan. Fasade för hur jag skulle klara det innan förlossningen, men hittils har det gått över förväntan.
Bakslaget med magen kom dock imorse. Suget var där, huggen var där o värken likaså. Relaxiten ville inte få med sig något ut och kramperna i ändtarmen slog till rejält. Försökte mig på en omgång resulax igen och visst tog den med sig en del men inte lika bra som övriga dagar, vilket lämnar magen i en slags status quo. Inte den bästa förutsättningen för en bra magdag, men heller inte den sämsta. Jag har haft bra mycket värre dagar.
Vi får se hur det utvecklas under dagen!
Ett kladdigt litet knyte, men oj vad jag älskar henne! Min lilla sparv <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar