Jag har inte riktigt varit mig själv på sistone. Suttit minimalt vid datorn ärligt talat.. väldigt väldigt lite. Lagt mer krut på att komma på fötter o komma bort från sjukhuset. Det var ingen hit att ligga där så länge och se alla andra åka hem med sina små bebisar.. vi blev självfallet kvar till påskafton. Försökte komma hem på långfredagen men de ville inte släppa hem vare sig mig eller lillan. Mig pga magen (men de gjorde ju ändå inget de blivit rekommenderade att göra så jag fattar inte vad meningen med att hålla kvar mig för den sakens skull var? Magmässigt kunde jag gjort betydligt mer hemma, med starkare preparat än den skiten jag fick där.. ) och lillan pga att vikten var så låg. Fick åka hem på nåder efter lunch på påskafton med löfte om att komma tillbaks o kolla vikten bara ett par dagar senare (läs idag). Stress stress!!
Dock hade hon, efter mkt sliteri, gått upp de trettio gram (!) som behövdes för att vi skulle slippa bli kvar där idag och nu skall kontrollerna fortsätta på BVC. Bra att de finns men fy fan för denna gestapoliknande kontrollverksamhet! Jag fixar inte riktigt sånt.. antar jag har det med mig från mitt förflutna där varje gram räknas. Ett gram som kan komma eller gå beroende på hur mycket man varit på toa eller inte den dagen! Hua.
Magen fortsätter i alla fall strejka. Har inte kommit igång på över en vecka så på det planet är det fan. Sover gör man inte heller, men det hör ju till när man har småbarn hemma.. dock är min lilla sparvunge en sån där nattglad tjej som hellre sover hela dagen och är vaken om nätterna än tvärtom. På en vecka har jag totalt fått ca 3 timmars sömn.. det räcker inte riktigt.. när hon sover måste jag ju försöka få igång magen.. jag hoppas innerligt det släpper snart! Men kräkningarna försvann i samma ögonblick som hon kom ut och likaså det enorma trycket nedåt. Ändtarmen förblir dock densamma och dilatationen de gjorde i samband med snittet verkar inte gjort nån större nytta.
Nitroglycerinsalvan jag skulle få börja med efter förlossningen har blivit skjuten på framtiden då kirurgen som skrev ut den åt mig missat att den även är livmodersförslappande. Ingen bra kombo när man blitvit förlöst och målet är att livmodern skall dra ihop sig.. så även det hoppet släcktes. Tyvärr.
De tog bort bandaget från såret idag och det ser ut att läka fint, bortsett från att det blivit nån form av vätskeansamling ovanför snittet - barnmorskan trodde att det är blod som kroppen kommer ta hand om själv inom sinom tid - det kan dock ta ett tag sa hon och jag skall vara observant så det inte blir infektion eller värre för då måste jag in o tömma.. :-/ jag hoppas verkligen det ger sig ser inte alls roligt ut nu. Fyrkantig mage ändå har nästan alla gravidkilona som jag kämpade till mig försvunnit på mindre än en vecka.. Tja, vi får väl se hur det fortsätter!!
Lilla sparven håller mig dock på fötter. Vilken liten ängel! Jag förstår vad folk som haft barn tidigare menar med att man förstår livets mening när man själv får barn. Det ligger nåt väldigt starkt i det där påståendet.
Dock hade hon, efter mkt sliteri, gått upp de trettio gram (!) som behövdes för att vi skulle slippa bli kvar där idag och nu skall kontrollerna fortsätta på BVC. Bra att de finns men fy fan för denna gestapoliknande kontrollverksamhet! Jag fixar inte riktigt sånt.. antar jag har det med mig från mitt förflutna där varje gram räknas. Ett gram som kan komma eller gå beroende på hur mycket man varit på toa eller inte den dagen! Hua.
Magen fortsätter i alla fall strejka. Har inte kommit igång på över en vecka så på det planet är det fan. Sover gör man inte heller, men det hör ju till när man har småbarn hemma.. dock är min lilla sparvunge en sån där nattglad tjej som hellre sover hela dagen och är vaken om nätterna än tvärtom. På en vecka har jag totalt fått ca 3 timmars sömn.. det räcker inte riktigt.. när hon sover måste jag ju försöka få igång magen.. jag hoppas innerligt det släpper snart! Men kräkningarna försvann i samma ögonblick som hon kom ut och likaså det enorma trycket nedåt. Ändtarmen förblir dock densamma och dilatationen de gjorde i samband med snittet verkar inte gjort nån större nytta.
Nitroglycerinsalvan jag skulle få börja med efter förlossningen har blivit skjuten på framtiden då kirurgen som skrev ut den åt mig missat att den även är livmodersförslappande. Ingen bra kombo när man blitvit förlöst och målet är att livmodern skall dra ihop sig.. så även det hoppet släcktes. Tyvärr.
De tog bort bandaget från såret idag och det ser ut att läka fint, bortsett från att det blivit nån form av vätskeansamling ovanför snittet - barnmorskan trodde att det är blod som kroppen kommer ta hand om själv inom sinom tid - det kan dock ta ett tag sa hon och jag skall vara observant så det inte blir infektion eller värre för då måste jag in o tömma.. :-/ jag hoppas verkligen det ger sig ser inte alls roligt ut nu. Fyrkantig mage ändå har nästan alla gravidkilona som jag kämpade till mig försvunnit på mindre än en vecka.. Tja, vi får väl se hur det fortsätter!!
Lilla sparven håller mig dock på fötter. Vilken liten ängel! Jag förstår vad folk som haft barn tidigare menar med att man förstår livets mening när man själv får barn. Det ligger nåt väldigt starkt i det där påståendet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar