fredag 16 december 2011

En pers till hemresa

Då var jag tillbaks igen. Några läkarsamtal, lite julklappsinslagning och mathandling senare så... är jag inte på banan men på benen. Magen har varit en historia för sig även idag. Fy fan säger jag. Allt har ett pris och flygresor är definitivt en sådan sak. Frågan är bara hur mycket man är beredd att betala och vad man får i gengäld? Den här gången gick ditresan bra mycket bättre än hemresan, mestadels på grund av de noggranna förberedelser jag gjorde flera dagar i förväg. Hemresan gick inte att förbereda på samma sätt och sista kvällen fick jag dessutom i mig nåt skit (jag förmodar att de "mjölkfria" lussekatter de bjöd på på hotellet inte var fullt så mjölkfria som de påstod) som gjorde magen sämre än nånsin under resans gång.

Bestämde mig tillslut för att köra en omgång med dulcolax (som jag gjorde inför ditresan) för att få magen så tom som möjligt innan vi skulle iväg men tji fick jag.. det funkade INTE som jag hade tänkt mig. Tvärtom. Fy fan säger jag bara. Efter en hel natts kramper o illamående ville magen inte vara med alls. På morgonen lyckades jag tömma tarmen ett par gånger, men mest på vatten o mindre på avföring. Åt en relativt snäll frukost, men med tanke på magstatus skulle jag skippat att äta över huvud taget o nöjt mig med att dricka. Magen sparkade bakut o inte ens simningen på förmiddagen fick den under kontroll. De resulax o relaxit jag tog innan vi åkte gjorde nada nytta, snarare tvärtom. Spärrade om möjligt upp magen ännu mer o katastrofen inför hemresan var ett faktum som hette duga. Ett tag trodde jag faktiskt inte att jag skulle ta mig hem i helt skick.

Skippade lunch o käkade lite sorbet för att få nåt i magen men så lite avfall som möjligt. Fesljumma näringsdrycker var inte snack om att få i sig.. :-/ flyget var sent som vanligt, dock bara en halvtimme den här gången - men en halvtimme är mycket när man mår fan! Speciellt när man har en tio timmar lång flygresa framför sig följt av tre timmars väntan på Arlanda följt av ytterligare en timmes flygning och en timme hem i bil.. :-/ ja, katastrofen VAR ett faktum. Käkade lite baguette (de var bra på baguette i Guadeloupe som trots allt tillhör Frankrike ;)) för att ge magen något litet att bita i med förhoppning om att få de enorma gasmängderna att flytta på sig lite, men nix... drack så mycket vatten jag bara kunde med tanke på all vätska jag förlorat under natten o magen bara växte men ville inte göra sig av med något. Inte något alls.

På flyget fick jag den sämsta komponerade måltiden hittils. Ris, kokt banan och halvkokt potatis tillsammans med rivna morötter och inlagd gurka?! En bit vitt bröd till det. Kallar man det måltid? Vart finns NÄRINGEN i det?? Ingenstans! En massa sönderkokta kolhydrater som jäste mer än de tillförde..  stoppade i mig så mycket som jag ansåg att jag kunde o fick magen att sparka loss ännu mer..  de där tio timmarna som följde var en mardröm. Bebis bestämde sig dessutom för att ha kickboxningsmatch därinne och kickade på helt fel ställen...  usch och fy.

Väl hemma i Sverige var vi inte hemma på riktigt, utan bara  i Stockholm. Avskyr den flygplatsen.. mest för att  jag bara har negativa erfarenheter därifrån. Planen är alltid sena!! Även denna gång även om det inte rörde sig om nån större försening.. att spendera tre timmar på ett svindyrt Arlanda är sällan särskilt spännande, speciellt inte när man mår fan o bara vill hem. Försökte hitta några fria bänkar att lägga mig o knåda magen på men det var dömt att misslyckas i förväg. Tog en resulax som inte hjälpte ett piss o fick erfara en väldigt ostädad flygplatstoalett :-/

Väl hemma på Göteborgsk mark var det bara att sätta sig i bilen.. pissväder.. kom hem.. försökte få ordning på magen o misslyckades återigen. För trött o för sent. Fick ur mig lite grann men på tok för lite. Käkade en GOD hemlagad laxmåltid och slocknade vid åtta.. när hände det sist?

Sov till tolv inatt när jag vaknde och var klarvaken. Trodde inte jag skulle somna igen. Det gjorde jag. O sov till kvart i nio imorse!!! Jag måste varit slutkörd.. o är det fortfarande. Hundarna låg relativt still i sängen o mös med oss hela natten. Skönt att se dem igen. Jag har längtat. Har faktiskt saknat dem otroligt mycket under de här två veckorna o att mötas av deras små glädjeskutt när vi kom hem igår gjorde hela dagen på nåt vis.

Idag är magen i lika stort uppror som igår. Inget vill funka. De oxyflushtabletter, relaxit och resulax jag hittils stoppat i mig har inte gjort ett skvatt nytta o orken tryter återigen. Men men, jag förmodar att det tar ett par dagar innan jag är tillbaks på banan igen...  på banan =  mitt normala dåliga tillstånd

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar