Jaaaaaaaa! Han ringde igår. Min läkare alltså. Blev lite skrajsen först eftersom han skulle ringa mig mellan 13-16 (de där tidera stämmer sällan..) och jag fick ett samtal från privat nummer redan vid två. Det var inte min läkare, utan hans sköterska (vilket oftast bådar illa..) som bad att få ändra telefontiden. Skiiit. Dock handlade det bara om några timmar så tack o lov för det. På sätt och vis. På sätt och vis inte. Den nya telefontiden hamnade precis mitt uppi mitt "eftermiddagsmagfix" och var väl inte direkt den bästa av tider han kunde ringa på, men vad göra? Bättre det än inte alls - eller att han ringde en annan dag nån gång långt fram i framtiden. Bara att tacka och ta emot. Synd bara, för det innebar ju att jag i praktiken hade kunnat hänga med en stund på mammafikan igår.. som jag skippade just pga detta samtal.
Nåja, det finns en mening med allt. Jag mådde ju apa i magen igår ändå, så kanske var det inte meningen att jag skulle ta mig någonstans.
Han ringde ju faktiskt. Efter att jag smått givit upp hoppet. Lite drygt en timme efter den nya avsatta telefonkontakten. När maken precis tagit ut hundarna på kvällspromenad och jag satt och försökte mata en turig Olivia. Som bajjade samtidigt dessutom. Fantastiska tajming!
Ett bra samtal. Inte så revolutionerande som man skulle kunnat hoppas, men jag fick de svar jag sökte och jag blev inte dumförklarad. Det är jag nöjd över. Han lovade kontakta kirurgen som inte ringt upp mig ang botoxen och vi skall ha en ny telefonkontakt om tre veckor ang ev implantation av nya tarmbakterier. Jag vågar inte hoppas på något ännu, men nånstans i bakhuvudet gör jag det ändå.. kruxet är som vanlig att detta fortfarande inte är en "vedertagen" metod och jag bor i "fel" län. Gud vad jag önskar att det vore annorlunda ibland. När det gäller sjukvård önskar jag det allt som oftast. Problemet är väl bara att jag faktiskt trivs fantastiskt bra med att BO just på västkusten. Har svårt att se mig boendes nån annanstans faktiskt. Om man bortser från varmare breddgrader då förstås!
Nåja, det finns en mening med allt. Jag mådde ju apa i magen igår ändå, så kanske var det inte meningen att jag skulle ta mig någonstans.
Han ringde ju faktiskt. Efter att jag smått givit upp hoppet. Lite drygt en timme efter den nya avsatta telefonkontakten. När maken precis tagit ut hundarna på kvällspromenad och jag satt och försökte mata en turig Olivia. Som bajjade samtidigt dessutom. Fantastiska tajming!
Ett bra samtal. Inte så revolutionerande som man skulle kunnat hoppas, men jag fick de svar jag sökte och jag blev inte dumförklarad. Det är jag nöjd över. Han lovade kontakta kirurgen som inte ringt upp mig ang botoxen och vi skall ha en ny telefonkontakt om tre veckor ang ev implantation av nya tarmbakterier. Jag vågar inte hoppas på något ännu, men nånstans i bakhuvudet gör jag det ändå.. kruxet är som vanlig att detta fortfarande inte är en "vedertagen" metod och jag bor i "fel" län. Gud vad jag önskar att det vore annorlunda ibland. När det gäller sjukvård önskar jag det allt som oftast. Problemet är väl bara att jag faktiskt trivs fantastiskt bra med att BO just på västkusten. Har svårt att se mig boendes nån annanstans faktiskt. Om man bortser från varmare breddgrader då förstås!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar