Inga spyor igår. Däremot en vakennatt återigen. Fick i henne mat igår, även om vi inte pratar om några större mängder. Det lär dröja innan vi är på banan där så att säga. Men på magbanan...? Jag hoppas verkligen att vi börjar närma oss slutet på den för lillans del i alla fall. Min egen vågar jag inte ens sia om. Känns som det gått käpprätt åt skogen sista månaderna. Mer än vanligt vill säga. Kanske inte så konstigt med denna konstanta stress, oro och sömnbrist plus alla sjukdomar som inte verkar ge med sig. Huuuu!
I alla fall. Efter ett bra samarbete mellan mig o gubben igår (japp, två vuxna mot 10-månaders bebis, det är vad som krävs. Fullt engagemang och en jävla massa tålamod - (som jag egentligen inte har, men det är bara att gilla läget o bita i sig i tungan och LE istället för att tappa förståndet) från två håll med skedar från höger o vänster, slevar, lock, burkar, vispar, skallror, verktyg... you name it. Alla medel tillåtna. Efter tjugo minuters match kunde vi igår kväll ÄNTLIGEN kamma hem segern! YES! Ett noll till päronen.. eller tio ett till Olivia, beroende på hur man väljer att se det. Kändes i alla fall väldigt bra att få i henne lite mat innan det var dags för sängen. Fick dessutom en ganska lugn middag själva (för första gången sen när..???) utan grin, skrik och gråt som slutar med att vi kastar i oss maten med en gapande tjej på axeln. Bara en sån sak! GULD VÄRT! Bakslaget kom efter. Svintrött var hon. Ville sova vid sju. Brukar somna vid åtta. Kände på mig att det skulle gå illa och ack, ack så rätt jag hade.
Efter några gallskriksuppvaknanden innan vi la oss vaknade hon till ORDENTLIGT vid tio. Pigg som en nötkärna. Lärka? Pratade, skrattade o skulle studsa runt i sängen. Somna om? ALDRIG! Själv ville jag bara grina. Vet man med sig att man MÅSTE upp tidigt så är det ingen hit att ha en bebis som vänder på dygnet på det viset och sedan inte sover på dagen.
Natten fortsatte ungefär i samma stil. Hon somnade till ordentligt ungefär fyrtiofem minuter innan det var dags för mig att gå upp. Fantastiskt! Vad pigg jag kände mig. NOT! Så tja.. det var bara att (återigen) bita i det sura äpplet och knata sig upp. Vid sju var hon uppe o sprang o vid åtta fick jag i henne en hyfsad portion gröt (allt är relativt) utan större fajt. Jag börjar bli bra på det här.. ;-) Eller nåt i den stilen.
Så, jag hoppas det blir en lugnare dag idag, att hon sover lite längre än två halvtimmes pass på dagen och att hon slocknar lite senare ikväll för att sova lugnt HELA LÅNGA NATTEN. Oj, vilken dröm det vore..
I alla fall. Efter ett bra samarbete mellan mig o gubben igår (japp, två vuxna mot 10-månaders bebis, det är vad som krävs. Fullt engagemang och en jävla massa tålamod - (som jag egentligen inte har, men det är bara att gilla läget o bita i sig i tungan och LE istället för att tappa förståndet) från två håll med skedar från höger o vänster, slevar, lock, burkar, vispar, skallror, verktyg... you name it. Alla medel tillåtna. Efter tjugo minuters match kunde vi igår kväll ÄNTLIGEN kamma hem segern! YES! Ett noll till päronen.. eller tio ett till Olivia, beroende på hur man väljer att se det. Kändes i alla fall väldigt bra att få i henne lite mat innan det var dags för sängen. Fick dessutom en ganska lugn middag själva (för första gången sen när..???) utan grin, skrik och gråt som slutar med att vi kastar i oss maten med en gapande tjej på axeln. Bara en sån sak! GULD VÄRT! Bakslaget kom efter. Svintrött var hon. Ville sova vid sju. Brukar somna vid åtta. Kände på mig att det skulle gå illa och ack, ack så rätt jag hade.
Efter några gallskriksuppvaknanden innan vi la oss vaknade hon till ORDENTLIGT vid tio. Pigg som en nötkärna. Lärka? Pratade, skrattade o skulle studsa runt i sängen. Somna om? ALDRIG! Själv ville jag bara grina. Vet man med sig att man MÅSTE upp tidigt så är det ingen hit att ha en bebis som vänder på dygnet på det viset och sedan inte sover på dagen.
Natten fortsatte ungefär i samma stil. Hon somnade till ordentligt ungefär fyrtiofem minuter innan det var dags för mig att gå upp. Fantastiskt! Vad pigg jag kände mig. NOT! Så tja.. det var bara att (återigen) bita i det sura äpplet och knata sig upp. Vid sju var hon uppe o sprang o vid åtta fick jag i henne en hyfsad portion gröt (allt är relativt) utan större fajt. Jag börjar bli bra på det här.. ;-) Eller nåt i den stilen.
Så, jag hoppas det blir en lugnare dag idag, att hon sover lite längre än två halvtimmes pass på dagen och att hon slocknar lite senare ikväll för att sova lugnt HELA LÅNGA NATTEN. Oj, vilken dröm det vore..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar