Den sista veckan har varit en pers i den här familjen. Det har ni som följt min blogg säkert redan förstått. Igår tog jag och lillan vårt pick och pack och begav oss hem till mamma. Det är inte en gång jag haft dåligt samvete över allt hjälp vi fått på sistone. Jises. Vet inte hur många ansiktsbehandlingar jag blir skyldig henne efter det här, men jag är väl redan uppe i fler än jag kan räkna till. En sån klippa hon är!
Inte nog med att hon hjälpte oss i torsdags, när både jag o maken låg pall. Trots att hon själv var smått spyfärdig och illamående knatade hon hit och hjälpte oss. Hur hon fixade det? Jag vet inte. För mig är det fortfarande ett mysterium. Vart hon får sin energi ifrån har jag fortfarande inte förstått, men jag önskar att jag kunde låna lite av den ibland. Känns som mina energireserver är förbrukade för länge sen. Trots allt choklad jag stoppar i mig. Illa! Innebär det att choklad inte innehåller lika mycket energi som de varnar för?? ;-)
Hur som haver. I fredags trodde vi att vändningen var här. Ingen hade spytt, maken fick i sig mat och vi började sanera huset. Så i lördags kom bakslag nummer vilket i raden? Maken började må fan igen. Låg o sov halva förmiddagen och på eftermiddagen började han må illa som skrutt. Kände att spyorna inte var långt bort - återigen. Jag tog det "drastiska" beslutet att ta mitt pick och pack (det vill säga mig, lillan och vovvarna) och övernatta hos mamma. För allas vår skull så att säga.
Blev inte nån lugn kväll eller natt för vår del. Maken fick sova och var bra mycket piggare idag. Annat än man kan säga om vare sig mig, mamma eller lillan. En pers till kväll, en pers till natt (mer vakentid än sovtid) och lika svårt med födointaget för vår lilla. Känns som jag skulle kunna checka in när som helst.
Magen kom (tack o lov!) igång lite med hjälp av alla dessa överdoser av medel imorse. Inte innan frukost, men efter och återigen med mammas hjälp. Som sagt. En klippa. Nu hoppas jag innerligt att skiten har försvunnit för att hålla sig varaktigt borta från oss och att stackars mamma kan få lite egentid och chans att kurera sig själv. Jag kör vidare med mina oreganooljedroppar- de är definitivt de som räddat mig från fler spyor. O de har underlättat jäsningarna i magen en del mellan frukost och middag. Bara en sån sak. Det gör det värt att fortsätta bara det.
Inte nog med att hon hjälpte oss i torsdags, när både jag o maken låg pall. Trots att hon själv var smått spyfärdig och illamående knatade hon hit och hjälpte oss. Hur hon fixade det? Jag vet inte. För mig är det fortfarande ett mysterium. Vart hon får sin energi ifrån har jag fortfarande inte förstått, men jag önskar att jag kunde låna lite av den ibland. Känns som mina energireserver är förbrukade för länge sen. Trots allt choklad jag stoppar i mig. Illa! Innebär det att choklad inte innehåller lika mycket energi som de varnar för?? ;-)
Hur som haver. I fredags trodde vi att vändningen var här. Ingen hade spytt, maken fick i sig mat och vi började sanera huset. Så i lördags kom bakslag nummer vilket i raden? Maken började må fan igen. Låg o sov halva förmiddagen och på eftermiddagen började han må illa som skrutt. Kände att spyorna inte var långt bort - återigen. Jag tog det "drastiska" beslutet att ta mitt pick och pack (det vill säga mig, lillan och vovvarna) och övernatta hos mamma. För allas vår skull så att säga.
Blev inte nån lugn kväll eller natt för vår del. Maken fick sova och var bra mycket piggare idag. Annat än man kan säga om vare sig mig, mamma eller lillan. En pers till kväll, en pers till natt (mer vakentid än sovtid) och lika svårt med födointaget för vår lilla. Känns som jag skulle kunna checka in när som helst.
Magen kom (tack o lov!) igång lite med hjälp av alla dessa överdoser av medel imorse. Inte innan frukost, men efter och återigen med mammas hjälp. Som sagt. En klippa. Nu hoppas jag innerligt att skiten har försvunnit för att hålla sig varaktigt borta från oss och att stackars mamma kan få lite egentid och chans att kurera sig själv. Jag kör vidare med mina oreganooljedroppar- de är definitivt de som räddat mig från fler spyor. O de har underlättat jäsningarna i magen en del mellan frukost och middag. Bara en sån sak. Det gör det värt att fortsätta bara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar