Jises vilken pers... jag som trodde att jag klarat mig från den här skiten, men icke. Tji fick jag kan man säga. Dubbeltji! Ouch.
Eftersom man räknar med att magsjuka inte smittar 48 h efter att symtomen lagt sig och jag räknade med att bli sjuk måndag eller tisdag om jag skulle bli sjuk - men inte blev det (annat än min vanliga överjävliga mage då vill säga) så trodde jag (dum som jag var!) att jag klarat mig... tur vi inte hade nån mammafika hemma hos oss i onsdags.. jises, tänk om jag smittat ner någon av dem.. hade jag inte velat leva med... i alla fall. Vaknade i fredags morse av att jag mådde illa. Riktigt illa. Insåg att det här är inget vanligt illamående och hann kappt tänka tanken innan det var dags att rusa ut till toa och spy. Molvärk i magen. Som satan. Hade ju tagit tarmslim kvällen innan och den är ju inte direkt känd för att göra magen lugn.. eller att komma ut av sig själv.. insåg att jag råkat på magsjukan from hell och bestämde mig för att ta en relaxit för att bli av med molvärken i magen. Sagt o gjort. Det tog ungefär två timmar och en satans massa tokhugg i magen innan jag kunde tömma tarmen på något. Lite av den smärtan släppte. Tack för det. Men illamåendet.. nicht!
Fy fan säger jag bara - på ren och skär svenska. Illamåendet ville inte ge med sig och inte spyorna heller. Låg pall hela dagen igår. Ja, precis hela dagen. Reste mig bara när det var dags att springa till toan och spy - vilket jag gjorde från ungefär sex på morgonen till sex på kvällen. Jises vilken pers.
Mitt i spyorna ringde FK dessutom. Fantastiskt. Började fråga om vem som "vårdar barnet". Vårdar barnet? I dimman av spyor o illamående kläckte jag ur mig att det är klart att maken gör det. Sen fick jag ploppat ur mig att jag spyr och hon fattade sig kort o la på telefon. Då insåg jag att jag nog gjort nåt dumt?
Det är ju mamma som hjälper mig på dagarna, inte maken. Han jobbar ju. Men igår var maken hemma o tog lillan eftersom det rörde sig om magsjuka (smittsam sån!) och den ville vi inte utsätta mamma för.. han har ju dessutom varit uruselt jäkla dålig själv i veckan. Så han fick ringa upp FK och förklara. Alla dessa utredningar. Jag hoppas det löser sig men något som är menat som rätt kan bli så fel. Jag får väl försöka få tag på handläggaren på måndag och prata med henne när jag inte befinner mig i en dimma av spyor.
Idag mår jag bättre. Mycket bättre Har inte spytt sen igår. Men oj så matt och trött jag är. I hela kroppen. Det värker lite överallt dessutom. Magen har självfallet stannat av och huvudet spränger, men efter ett glas vatten på en hel dag kantad av spyor och ingen mat så kanske jag inte kan räkna med något annat? Magen har i alla fall inte varit så här platt på väldigt länge. Min största fasa är att lillan skall åka på skiten.. snälla, låt henne vara frisk! Så här illa får hon bara inte må. Det räcker så gott att jag gör det...
Eftersom man räknar med att magsjuka inte smittar 48 h efter att symtomen lagt sig och jag räknade med att bli sjuk måndag eller tisdag om jag skulle bli sjuk - men inte blev det (annat än min vanliga överjävliga mage då vill säga) så trodde jag (dum som jag var!) att jag klarat mig... tur vi inte hade nån mammafika hemma hos oss i onsdags.. jises, tänk om jag smittat ner någon av dem.. hade jag inte velat leva med... i alla fall. Vaknade i fredags morse av att jag mådde illa. Riktigt illa. Insåg att det här är inget vanligt illamående och hann kappt tänka tanken innan det var dags att rusa ut till toa och spy. Molvärk i magen. Som satan. Hade ju tagit tarmslim kvällen innan och den är ju inte direkt känd för att göra magen lugn.. eller att komma ut av sig själv.. insåg att jag råkat på magsjukan from hell och bestämde mig för att ta en relaxit för att bli av med molvärken i magen. Sagt o gjort. Det tog ungefär två timmar och en satans massa tokhugg i magen innan jag kunde tömma tarmen på något. Lite av den smärtan släppte. Tack för det. Men illamåendet.. nicht!
Fy fan säger jag bara - på ren och skär svenska. Illamåendet ville inte ge med sig och inte spyorna heller. Låg pall hela dagen igår. Ja, precis hela dagen. Reste mig bara när det var dags att springa till toan och spy - vilket jag gjorde från ungefär sex på morgonen till sex på kvällen. Jises vilken pers.
Mitt i spyorna ringde FK dessutom. Fantastiskt. Började fråga om vem som "vårdar barnet". Vårdar barnet? I dimman av spyor o illamående kläckte jag ur mig att det är klart att maken gör det. Sen fick jag ploppat ur mig att jag spyr och hon fattade sig kort o la på telefon. Då insåg jag att jag nog gjort nåt dumt?
Det är ju mamma som hjälper mig på dagarna, inte maken. Han jobbar ju. Men igår var maken hemma o tog lillan eftersom det rörde sig om magsjuka (smittsam sån!) och den ville vi inte utsätta mamma för.. han har ju dessutom varit uruselt jäkla dålig själv i veckan. Så han fick ringa upp FK och förklara. Alla dessa utredningar. Jag hoppas det löser sig men något som är menat som rätt kan bli så fel. Jag får väl försöka få tag på handläggaren på måndag och prata med henne när jag inte befinner mig i en dimma av spyor.
Idag mår jag bättre. Mycket bättre Har inte spytt sen igår. Men oj så matt och trött jag är. I hela kroppen. Det värker lite överallt dessutom. Magen har självfallet stannat av och huvudet spränger, men efter ett glas vatten på en hel dag kantad av spyor och ingen mat så kanske jag inte kan räkna med något annat? Magen har i alla fall inte varit så här platt på väldigt länge. Min största fasa är att lillan skall åka på skiten.. snälla, låt henne vara frisk! Så här illa får hon bara inte må. Det räcker så gott att jag gör det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar