Det är i fall ett steg i rätt riktning. Imorse vaknade jag (ja, jag sov rätt bra inatt magsmärtor till trots! Bara en sån sak!) utan illamående vilket var något av en befrielse vill jag lova. Känns som det kanske kan vara påväg att vända nu.. men vågar jag hoppas det?
Jag vet inte.
Lillan vaknade bara en gång inatt. Vid tre-tiden. Det får man vara glad för! Det var länge sen det hände nu. Hon har ju liksom haft en benägenhet att vakna två gånger per natt och tajma dem precis när man somnat och nån timme innan det är dags att gå upp på morgonen.. då går vi liksom redan upp väldigt tidigt i den här familjen. Läs halv sex. Halv fem är lite väl kan jag tycka.
När jag jobbade i Uddevalla gick jag visserligen upp vid fyra, men det slutade som det gjorde också. Hur klarade jag det? Svar: jag klarade det inte. Det funkade ett år, lite drygt och sen sprack det med dunder och brak och sen dess har jag ju liksom inte kommit i fas igen... det går inte att lura kroppen hur mycket som helst. En dag säger den ifrån och lyssnar man inte får man betala sin läxa dyrt.
Har börjat stuva lite med flyttkartongerna här hemma. Lägenheten är inte alls lika mysig längre.. lite sorgligt att packa ihop allt faktiskt, jag har trivts rätt bra här.. men å andra sidan.. vi får inte plats längre, det är bara att konstatera... det är saker högt o lågt och tre personer o två hundar i en två... det håller liksom inte i längden. Det blir nog bra i huset när vi väl är där o kommit på plats men visst finns det många orosmoln på himlen, det går inte att komma ifrån. Jag är ju dessutom inte direkt känd för att vara den som inte oroar mig.. :-/
Kör på med mina bebisbakterier och healthy trinity. Jag hoppas att de tillslut skall besegra de onda bakterierna som krigar i min mage. Vi får väl se. Ett steg i taget.
Jag vet inte.
Lillan vaknade bara en gång inatt. Vid tre-tiden. Det får man vara glad för! Det var länge sen det hände nu. Hon har ju liksom haft en benägenhet att vakna två gånger per natt och tajma dem precis när man somnat och nån timme innan det är dags att gå upp på morgonen.. då går vi liksom redan upp väldigt tidigt i den här familjen. Läs halv sex. Halv fem är lite väl kan jag tycka.
När jag jobbade i Uddevalla gick jag visserligen upp vid fyra, men det slutade som det gjorde också. Hur klarade jag det? Svar: jag klarade det inte. Det funkade ett år, lite drygt och sen sprack det med dunder och brak och sen dess har jag ju liksom inte kommit i fas igen... det går inte att lura kroppen hur mycket som helst. En dag säger den ifrån och lyssnar man inte får man betala sin läxa dyrt.
Har börjat stuva lite med flyttkartongerna här hemma. Lägenheten är inte alls lika mysig längre.. lite sorgligt att packa ihop allt faktiskt, jag har trivts rätt bra här.. men å andra sidan.. vi får inte plats längre, det är bara att konstatera... det är saker högt o lågt och tre personer o två hundar i en två... det håller liksom inte i längden. Det blir nog bra i huset när vi väl är där o kommit på plats men visst finns det många orosmoln på himlen, det går inte att komma ifrån. Jag är ju dessutom inte direkt känd för att vara den som inte oroar mig.. :-/
Kör på med mina bebisbakterier och healthy trinity. Jag hoppas att de tillslut skall besegra de onda bakterierna som krigar i min mage. Vi får väl se. Ett steg i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar