torsdag 29 november 2012

Sanningen svider ibland

Min make kikade förfärat på mig imorse. Efter ännu en sömnlös natt och ett par riktigt jobbiga dagar - både magmässigt och lillanmässigt. Om hon får tänder är det några sega jäklar på att kika fram. De har ännu inte spruckit igenom men som hon håller på.. kan det inte vara något annat? Grinig och gnällig mest hela tiden och ingenting duger. Biter o tuggar på allt. Händer, leksaker, alla föremål hon kommer åt..  skriker o gnäller när jag inte bär på henne... vill inte sova, äter när hon själv tycker att det passar annars hamnar maten mest på golvet... är vaken o tjurig hela dagen och verkar inte riktigt veta vad hon vill. Det enda som går att konstatera är att inget duger.

Det sätter sina spår vill jag lova! När gubben säger att jag ser tröttare ut än jag gjorde efter att jag varit sövd då är det ganska illa. Jag undrar just hur illa det VERKLIGEN är. Gubben är ju känd för att liksom försköna saker o ting en del ;-) Jag antar att jag ser ut som ett ras med andra ord. Det är bara o gilla läget. Lillan verkar inte direkt vara på bättre humör idag. Tvärtom. Redan när hon vaknade imorse startade det. Ingen rast ingen ro... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar