söndag 4 november 2012

En vecka kvar

Idag är det ganska exakt en vecka kvar tills det är dags att smeta in kroppen med descinfektionsmedel igen. Descinficering i form av den här liga kroppstvålen "Hibiscrub". Ja! Jag är ironisk. Den är faktiskt inte det minsta härlig. Den är rätt fruktansvärd faktiskt. Men den är väl bra för något.. som att förhindra infektioner efter operation och såna saker. Det får väl vara värt det. Men den är inte mysig att rengöra med över huvud taget. Har sällan varit så torr i skinnet som när jag använt mig av den där smörjan! För att inte tala om håret.. jises.. det är nästan så man överväger att raka av skiten efter en sån där behandling. Hästtagel får liksom en ny mening... :-/

Magen då? Nja, den har varit bättre. Tyckte jag fått rätt bra ordning på den igår eftermiddag, före makens vällagade och enormt goda (tack för den!) middag men jag trodde fel... Efter middagen gick det käpprätt åt det berömda hållet som börjar med "h". Fortsatte i samma bana och trots att middagen var den bästa jag blivit serverad på länge tog det liksom udden av upplevelsen. Det är svårt att njuta fullt ut när magen är åt skogen.

Hur som helst. Lovade att hissa o inte dissa min gubbe på bloggen idag så jag höjer honom till skyarna istället. Det var en MYCKET god middag. Tack Anders ;-)

Efterrätten jag lagat gick faktiskt inte heller av för hackor. Bestämde mig för att låta bli det där med att försöka apa efter ett recept (jag klarar ju ändå inte av det) o körde på mitt eget vinnande koncept - det vill säga man tager vad man haver. Det blev en kladdkaka i portionsformar av karibisk choklad, kaffebönor och äkta vanilj. Kladdig blev den också - för att inte glömma mäktig! Jises. Det räckte gott med den där lilla formen jag lagade dem i ... men de gick hem och det var minst sagt roligt. Det var länge sen jag lagade en så lyckad kladdkaka utan att ens försöka. Synd bara att magen var i sådant olag.

Kikade på "så mycket bättre" också och fällde några tårar till Ugglas version av "jag o min far". Skall erkänna att jag inte hört originalet innan, i alla fall inte såvitt jag minns. Uggla är väl inte den bästa artisten som vandrat på denna jord men hans text var väldigt träffande. Jag inser att jag var långt ifrån ensam om att tycka det. Lite för mycket känslostorm för min del. Det har varit lite väl mycket "sakna-pappa-tänk" på sistone. En bomb efter den andra. Att det dessutom varit allhelgona gör ju inte saken bättre. Att besöka hans grav igår var tungt. Det blev ett långt inlägg det här! ;-) 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar