Äntligen hemma igen! Eller ja, hemma och hemma. "Hemma" i sisådär två veckor till i alla fall. Sen blir "hemma" någon annanstans. Känns skumt. Kul också. Men väldigt skumt o nervöst nu måste jag erkänna. Det här har ju varit vårt krypin i ca tre år nu... tre år är i min värld en ganska lång tid. Mycket har hänt.
Nåja, det var inte det jag skulle prata om! Som jag skrev för några dagar sedan har det varit ett litet uppehåll i bloggandet eftersom jag beslutade mig för att vara datorfri under min Stockholmsvisit den här gången. Kändes rätt bra faktiskt. Det var full rulle utan att behöva tänka på datorn också... den drygt fem o en halv timme långa bilresan upp i Söndags tog på krafterna och eftersom det inte fanns någon tid att ta hand om magen då vi kom fram mådde jag väl sådär.. överlevde men fan vad magen värkte på kvällen. Lillan var dessutom inte det minsta villig att lägga sig i vanlig tid vilket självfallet resulterade i att hon var laaaagom övertrött när vi tillslut fick tvinga henne i säng (samma tid som vi normalt lägger oss).
Natten inbjöd inte direkt till nån vidare sömn, jag låg mest vaken och vaggade min oroliga lilla dotter som hade svårt att komma till ro. Förmodar att våra värdar (faster och farbror, tack för att ni finns och för att ni alltid ställer upp för oss!) inte fick så mycket sömn heller... Olivia har en tendens att höras ganska bra :-/
Hur som helst. Efter den där natten utan sömn var det upp vid halv sex för att få något sånär ordning på magen (enligt instruktion från sjukhuset skulle ju tarmen vara "tom" innan undersökningen (jo, man tackar, tom? När senast händer det? Allt är relativt... ) så jag gjorde mitt bästa för att få ett sådant utgångsläge. Resultatet efter 2 relaxit och 4 resulax var en värkande tarm, öm mage och kramper i mellangärdet. Att jag dessutom skulle vara fastande gjorde inte saken bättre. Min tarm krampar inte direkt mindre när jag inte får vare sig äta eller dricka. Jag är inte människa innan jag fått min frukost.
Väl på sjukan fick vi veta att det blivit förseningar.. jo, man tackar.. förseningar i form av väntan i operationssalen i över 3,5 timmar! Puh! Jag var inte direkt jättehappy.. o inte direkt i nån vidare magform. Hann i alla fall läsa ut min "listen to your gut" bok väldigt grundligt (inget negativt som inte för något positivt med sig!) och kan varmt rekommendera den, även om det skett en del uppdateringar sedan den gavs ut.
Mycket tänkvärt innehöll den i alla fall.
Väl i operationssalen ville inte narkosen bita på mig så de fick kräma på mer än planerat, vilket resulterade i att jag var vääääldigt trött när det var dags att vakna o blodtrycket ville inte direkt vara med på banan så den där jäkla apparaten stod o pep bredvid mig hela tiden och störde min efterlängtade sömn! Om jag tog chansen att sova när jag fick den? Gissa!
Tarmen värkte när jag kom ut från operationssalen. Blödde. Brukar den inte göra på det viset. Kirurgen förklarade att jag har en väldigt lättblödande lite sårig tarm. De hade krämat på rejält med botox och satt i hela puborektalismuskulaturen (japp, så fint heter det) samt längst ner också.. så vi får väl se... inom två dagar skall jag märka någon skillnad. Jag hoppas!!
Resan hem idag har inte varit nådig. Magen har varit hemsk. Att ta mina medel imorse var inte direkt nån hit. Smärta! Blod. Svullet. O att sitta ner på denna värkande tarm var inte heller jättenice. Magsjukeknäsla utan dess like och maghugg hela hemresan. Imorgon hade jag tänkt försöka vara lite social och ta mig iväg på mammafikan, men morgondagen får utvisa om jag orkar med. Lilltjejen är rätt grinig nu också, hon har haft några tuffa dagar med mycket intryck och rubbade rutiner.
Nåja, det var inte det jag skulle prata om! Som jag skrev för några dagar sedan har det varit ett litet uppehåll i bloggandet eftersom jag beslutade mig för att vara datorfri under min Stockholmsvisit den här gången. Kändes rätt bra faktiskt. Det var full rulle utan att behöva tänka på datorn också... den drygt fem o en halv timme långa bilresan upp i Söndags tog på krafterna och eftersom det inte fanns någon tid att ta hand om magen då vi kom fram mådde jag väl sådär.. överlevde men fan vad magen värkte på kvällen. Lillan var dessutom inte det minsta villig att lägga sig i vanlig tid vilket självfallet resulterade i att hon var laaaagom övertrött när vi tillslut fick tvinga henne i säng (samma tid som vi normalt lägger oss).
Natten inbjöd inte direkt till nån vidare sömn, jag låg mest vaken och vaggade min oroliga lilla dotter som hade svårt att komma till ro. Förmodar att våra värdar (faster och farbror, tack för att ni finns och för att ni alltid ställer upp för oss!) inte fick så mycket sömn heller... Olivia har en tendens att höras ganska bra :-/
Hur som helst. Efter den där natten utan sömn var det upp vid halv sex för att få något sånär ordning på magen (enligt instruktion från sjukhuset skulle ju tarmen vara "tom" innan undersökningen (jo, man tackar, tom? När senast händer det? Allt är relativt... ) så jag gjorde mitt bästa för att få ett sådant utgångsläge. Resultatet efter 2 relaxit och 4 resulax var en värkande tarm, öm mage och kramper i mellangärdet. Att jag dessutom skulle vara fastande gjorde inte saken bättre. Min tarm krampar inte direkt mindre när jag inte får vare sig äta eller dricka. Jag är inte människa innan jag fått min frukost.
Väl på sjukan fick vi veta att det blivit förseningar.. jo, man tackar.. förseningar i form av väntan i operationssalen i över 3,5 timmar! Puh! Jag var inte direkt jättehappy.. o inte direkt i nån vidare magform. Hann i alla fall läsa ut min "listen to your gut" bok väldigt grundligt (inget negativt som inte för något positivt med sig!) och kan varmt rekommendera den, även om det skett en del uppdateringar sedan den gavs ut.
Mycket tänkvärt innehöll den i alla fall.
Väl i operationssalen ville inte narkosen bita på mig så de fick kräma på mer än planerat, vilket resulterade i att jag var vääääldigt trött när det var dags att vakna o blodtrycket ville inte direkt vara med på banan så den där jäkla apparaten stod o pep bredvid mig hela tiden och störde min efterlängtade sömn! Om jag tog chansen att sova när jag fick den? Gissa!
Tarmen värkte när jag kom ut från operationssalen. Blödde. Brukar den inte göra på det viset. Kirurgen förklarade att jag har en väldigt lättblödande lite sårig tarm. De hade krämat på rejält med botox och satt i hela puborektalismuskulaturen (japp, så fint heter det) samt längst ner också.. så vi får väl se... inom två dagar skall jag märka någon skillnad. Jag hoppas!!
Resan hem idag har inte varit nådig. Magen har varit hemsk. Att ta mina medel imorse var inte direkt nån hit. Smärta! Blod. Svullet. O att sitta ner på denna värkande tarm var inte heller jättenice. Magsjukeknäsla utan dess like och maghugg hela hemresan. Imorgon hade jag tänkt försöka vara lite social och ta mig iväg på mammafikan, men morgondagen får utvisa om jag orkar med. Lilltjejen är rätt grinig nu också, hon har haft några tuffa dagar med mycket intryck och rubbade rutiner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar