Jaha, det var alltså dags igen. Eller tja, vaddå dags? Mitt egna val såklart, men det finns ju en gräns för hur mycket mediciner man kan stoppa i sig och när de ständigt ökar i antal känns det som om att man måste bryta den onda cirkeln på något vis och då är väl situpbrädan ett bra alternativ.. det är ju trots allt den som hållit mig på fötter (eller huvud hur man nu väljer att se på saken ,) under de senaste tio åren. Det är den som många gånger hindrat mig från att hamna på sjukan. Hur mycket jag än hatar den så älskar jag den lika mycket. Den har varit min bästa vän och min värsta fiende. Allt i samma paket. Hårda paket. Slit den med hälsan. Det har jag gjort!
Idag bestämde jag mig så för att ta till den igen. Alltså, försöka. Se hur det kändes i magen. Det var ingen större skillnad jämfört med innan förlossningen och snittet. Nu har jag ju inte legat på den nån längre tid ännu, det skall jag villigt erkänna, men det kändes som en bra dag att testa om det över huvud taget funkar att ta till den längre och det verkar det ju som om att det gör.. så det blir till att prova mig fram igen. Back to ruta ett. Eller något i den stilen. Hur bra den kommer funka nu, om den ens kommer hjälpa eller om den får mig att kunna minska mängden medicin det vågar jag ännu inte svara på men jag har goda förhoppningar om att den i alla fall kan vara till hjälp... det där med att shitta den eller hiva den på tippen.. det får nog vänta ett tag till..
Lillan hade en riktigt grinig dag igår. Var inte mycket som var bra alls. Svårt att komma till ro, grät så fort vi slutade vagga henne.. påfrestande på oss allihop, inte minst henne själv. Magen som bråkade och förmodligen lite för mycket intryck från alla håll. Det gör ont i mammahjärtat att se sin lilla tös kämpa så med sin mage. Det var det sista jag hade önskat henne. Verkar inte spela någon roll ifall jag ger henne ersätting eller bröstmjölk, eftersom de ställer till det för henne oavsett. Stackars liten.. :( jag önskar innerligt att detta är något hon växer ifrån snart - väldigt snart.
Imorgon firar jag och maken ettårig bröllopsdag! Jises vad tiden går.. kan inte fatta att det var ett år sedan imorgon då vi sa "ja" och hade en sjuhelvetes rolig fest! Ett år går fort.. för ett år sedan var lilla Olivia fortfarande bara ett litet frö i magen och nu är hon i det närmsta fyra månader gammal. Tiden går...
Idag bestämde jag mig så för att ta till den igen. Alltså, försöka. Se hur det kändes i magen. Det var ingen större skillnad jämfört med innan förlossningen och snittet. Nu har jag ju inte legat på den nån längre tid ännu, det skall jag villigt erkänna, men det kändes som en bra dag att testa om det över huvud taget funkar att ta till den längre och det verkar det ju som om att det gör.. så det blir till att prova mig fram igen. Back to ruta ett. Eller något i den stilen. Hur bra den kommer funka nu, om den ens kommer hjälpa eller om den får mig att kunna minska mängden medicin det vågar jag ännu inte svara på men jag har goda förhoppningar om att den i alla fall kan vara till hjälp... det där med att shitta den eller hiva den på tippen.. det får nog vänta ett tag till..
Lillan hade en riktigt grinig dag igår. Var inte mycket som var bra alls. Svårt att komma till ro, grät så fort vi slutade vagga henne.. påfrestande på oss allihop, inte minst henne själv. Magen som bråkade och förmodligen lite för mycket intryck från alla håll. Det gör ont i mammahjärtat att se sin lilla tös kämpa så med sin mage. Det var det sista jag hade önskat henne. Verkar inte spela någon roll ifall jag ger henne ersätting eller bröstmjölk, eftersom de ställer till det för henne oavsett. Stackars liten.. :( jag önskar innerligt att detta är något hon växer ifrån snart - väldigt snart.
Imorgon firar jag och maken ettårig bröllopsdag! Jises vad tiden går.. kan inte fatta att det var ett år sedan imorgon då vi sa "ja" och hade en sjuhelvetes rolig fest! Ett år går fort.. för ett år sedan var lilla Olivia fortfarande bara ett litet frö i magen och nu är hon i det närmsta fyra månader gammal. Tiden går...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar