Magen mår inge vidare idag. Precis som förväntat med andra ord efter några dagars misshandel till sjöss. Det är inte själva båtåkandet eller sjölivet i sig som är misshandel för magen utan oförmågan att ta hand om den på bästa sätt - speciellt då vädret inte visat sig från sin varmare sida och jag inte haft en möjlighet att simma eller vandra omkring på det vis som jag normalt behöver för att hålla magen igång på bästa sätt. Den kräver sjukt mycket underhåll för att inte stanna upp totalt vilket är ganska tragiskt men tyvärr lika sant.
Tur min lilla docka ligger och pratar med mig vid fotänden. Skrattar, jollrar och gör en massa glada utrop. Me like! Sånt är livskvalitet. Lycka. Det finns ju en stor lycka här i livet trots allt och hon, min lilla skatt, är defintivt den största av dem alla. Att det kan komma något så fint ur en sån här trasig kropp är ganska fantastiskt. Vem hade väl kunnat tro det?
Har försökt dra ner på mina resulax och relaxit vilket i sig innebär att det hela tiden står still en massa skit i tarmen som inte töms ut som den borde. Trycker o värker, bubblar och jäser. Det är pest eller kolera just nu. Pest får väl vara att överdosera de här medlen till tusen och bli av med skiten, med risk för att paja tarmen ännu mer och med risk för att krampen gör det värre och stänger in medlet också. Kolera får vara att inte kunna ta tillräckligt med medel för att magen skall vara i drägligt skick och gå med molvärk hela dagen samt få de här enorma jäsningarna på köpet. Förhoppningsvis få ändtarmen att läka lite under tiden istället men jag vet i fan om den gör det?? Känns ju inte som något fungerar som det ska så... :-/
Håller fortfarande upp med pentasan, men fick tillbaks de där kliande nässelutslagen på kroppen imorse när jag duschade. Ansiktet, kinderna, har fortfarande klarat sig någorlunda så vi får väl se hur det går under resten av dagen.
När semestern är över, kanske till o med innan, tänkte jag köra igång med mina bollövningar igen. De gjorde gott under graviditeten och nu är jag ju ändå såpass läkt i mitt snitt att det inte kan vara någon fara att köra igång igen. Det där programmet jag tog fram var ganska effektivt och gav en bra kroppslig genomkörare utan att vara alltför ansträngande. Kombo som jag gillar starkt! Skulle vilja ut och springa igen, men det får bli när det blåser mindre ute och jag kan ta med lillan i racervagnen utan att hon tappar andan.
Tur min lilla docka ligger och pratar med mig vid fotänden. Skrattar, jollrar och gör en massa glada utrop. Me like! Sånt är livskvalitet. Lycka. Det finns ju en stor lycka här i livet trots allt och hon, min lilla skatt, är defintivt den största av dem alla. Att det kan komma något så fint ur en sån här trasig kropp är ganska fantastiskt. Vem hade väl kunnat tro det?
Har försökt dra ner på mina resulax och relaxit vilket i sig innebär att det hela tiden står still en massa skit i tarmen som inte töms ut som den borde. Trycker o värker, bubblar och jäser. Det är pest eller kolera just nu. Pest får väl vara att överdosera de här medlen till tusen och bli av med skiten, med risk för att paja tarmen ännu mer och med risk för att krampen gör det värre och stänger in medlet också. Kolera får vara att inte kunna ta tillräckligt med medel för att magen skall vara i drägligt skick och gå med molvärk hela dagen samt få de här enorma jäsningarna på köpet. Förhoppningsvis få ändtarmen att läka lite under tiden istället men jag vet i fan om den gör det?? Känns ju inte som något fungerar som det ska så... :-/
Håller fortfarande upp med pentasan, men fick tillbaks de där kliande nässelutslagen på kroppen imorse när jag duschade. Ansiktet, kinderna, har fortfarande klarat sig någorlunda så vi får väl se hur det går under resten av dagen.
När semestern är över, kanske till o med innan, tänkte jag köra igång med mina bollövningar igen. De gjorde gott under graviditeten och nu är jag ju ändå såpass läkt i mitt snitt att det inte kan vara någon fara att köra igång igen. Det där programmet jag tog fram var ganska effektivt och gav en bra kroppslig genomkörare utan att vara alltför ansträngande. Kombo som jag gillar starkt! Skulle vilja ut och springa igen, men det får bli när det blåser mindre ute och jag kan ta med lillan i racervagnen utan att hon tappar andan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar