Jaha, så var man alltså tillbaks på land igen efter tre härliga dagar till sjöss. Nog för att det är skönt att vara hemma igen men jag saknar redan känslan av att ha semester.. alltså den där kravlösa tillvaron när man bara inte kan planera saker o ting utan tvingas ta dem som de kommer. Jag tror det är rätt nyttigt ibland. Något alla borde prova på. Även de mest välstrukturerade - om inte för annat så bara för att :)
Första dagen drog vi rätt ut mot Käringön och min favvo, Vallerön, i förhoppning om att finna natthamn där - men tji fick vi då vi minsann inte var ensamma om att ha de här funderingarna. Tvärtom. Har aldrig sett så mycket båtar på Vallerön! Det blev med andra ord till att söka nya ställen. Tur man har en make som är bra på att navigera och läsa sjökort! Hamnade tillslut på något som hette Tistholmen, där vi (bortsett från en annan segelbåt) var i stort sett ensamma. En mycket fin ö och en fin kväll avrundade den dagen. Magen? Katastrof. Det är bara att inse. Den var inte bra första kvällen men det gick det med.
Andra dagen flyttade vi oss till en annan ö i närheten, ännu finare men betydligt fler båtar. Det var en stor nackdel med tanke på vovvar och bebis, men som sagt.. det gick det med och fram emot eftermiddagen drog sig de flesta badbåtarna hemåt så vi fick en lugn o fin kväll där med. Dock var vattnet på tok för kallt för en frusen själ som mig.. hade definitivt hoppats på bad igår, ännu mer med tanke på bristen på brännisar - men icke.. det var för kallt.. gick i till knäna och det var mer än nog. Speciellt som vindarna var allt annat än varma sommarbrisar..
Avrundade vår tur på brandholmen igår och fick resans finaste kväll, men också resans mest abrupta slut då vi insåg att det kommit in en åskvarning över västkusten. Beslutade oss sent igår kväll för att gå i hamn och sova i kolhättan istället.. det blev allt annat en en lugn natt. Tuffe var dålig i magen, Lillan var tokgrinig, några festprissar envisades med att köra dunka dunka så det ekade från svanesund till kolhättan och tja.... det blev allt annat en en god natts sömn! Bröt upp vid kvart i sju imorse och begav oss hem och nu sitter man här o försöker få rätsida på magen igen. Skall försöka bege oss ut på en löprunda innan åskan bryter loss (om den nu gör det?) men vi får se hur det går med det.. den som lever får se helt enkelt!
Första dagen drog vi rätt ut mot Käringön och min favvo, Vallerön, i förhoppning om att finna natthamn där - men tji fick vi då vi minsann inte var ensamma om att ha de här funderingarna. Tvärtom. Har aldrig sett så mycket båtar på Vallerön! Det blev med andra ord till att söka nya ställen. Tur man har en make som är bra på att navigera och läsa sjökort! Hamnade tillslut på något som hette Tistholmen, där vi (bortsett från en annan segelbåt) var i stort sett ensamma. En mycket fin ö och en fin kväll avrundade den dagen. Magen? Katastrof. Det är bara att inse. Den var inte bra första kvällen men det gick det med.
Andra dagen flyttade vi oss till en annan ö i närheten, ännu finare men betydligt fler båtar. Det var en stor nackdel med tanke på vovvar och bebis, men som sagt.. det gick det med och fram emot eftermiddagen drog sig de flesta badbåtarna hemåt så vi fick en lugn o fin kväll där med. Dock var vattnet på tok för kallt för en frusen själ som mig.. hade definitivt hoppats på bad igår, ännu mer med tanke på bristen på brännisar - men icke.. det var för kallt.. gick i till knäna och det var mer än nog. Speciellt som vindarna var allt annat än varma sommarbrisar..
Avrundade vår tur på brandholmen igår och fick resans finaste kväll, men också resans mest abrupta slut då vi insåg att det kommit in en åskvarning över västkusten. Beslutade oss sent igår kväll för att gå i hamn och sova i kolhättan istället.. det blev allt annat en en lugn natt. Tuffe var dålig i magen, Lillan var tokgrinig, några festprissar envisades med att köra dunka dunka så det ekade från svanesund till kolhättan och tja.... det blev allt annat en en god natts sömn! Bröt upp vid kvart i sju imorse och begav oss hem och nu sitter man här o försöker få rätsida på magen igen. Skall försöka bege oss ut på en löprunda innan åskan bryter loss (om den nu gör det?) men vi får se hur det går med det.. den som lever får se helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar