Så känns det. Precis just så. Som om jag hade Uppfinnar Jocke inuti min mage, mixtrandes med en massa bubblande brygder av obestämbar art. Jag kan se bilden framför mig. Det liksom bubblar, smäller, puttrar, jäser över. Den bästa liknelse jag kan komma på just idag. FY! Hade hoppats det skulle ge med sig, men det verkar inte så. Inte idag heller.
Kämpade med lillans gröt även imorse. Igår kallade jag in min kära mor. Jag fick helt enkelt inte ordning på materiet under eftermiddagen och kvällen och mamma blev min räddning. Kylskåpsmagneter! Att jag inte tänkte på det.. :-/ Men.. nu är jag tillbaks på banan igen. Upp som en sol, ner som en pannkaka - och tvärtom! Nu är det bara resten av dagens måltider, min egen puttrande värkande tarm och en grillkväll hos mamma som återstår att bemästra. På nåt sätt ska det funka det med, men ibland kan små saker (som enbart borde vara roliga och positiva) bli så fruktansvärt stora och svåra att klara av. Planering. A och O i den här familjen. Jag borde bli koordinator "när jag blir stor" ;-) Eller som i det här fallet.. när/om jag blir frisk nog att kunna jobba igen. Som normalt folk. En del har man lärt sig genom att vara sjuk i alla fall! Det är ingen annan som ser till att man blir bra. Det måste man försöka lösa på egen hand. Sen är läkarna inblandade och involverade på olika vis under resans gång såklart - men i slutändan är det ändå man själv som måste se till att saker o ting inte spårar ur totalt eller tar helt fel vändingar. Man måste liksom vara med och styra lite själv. Jag vet, det kräver en del jävlaranamma för att orka det. Men ibland har man helt enkelt inget val.
Kämpade med lillans gröt även imorse. Igår kallade jag in min kära mor. Jag fick helt enkelt inte ordning på materiet under eftermiddagen och kvällen och mamma blev min räddning. Kylskåpsmagneter! Att jag inte tänkte på det.. :-/ Men.. nu är jag tillbaks på banan igen. Upp som en sol, ner som en pannkaka - och tvärtom! Nu är det bara resten av dagens måltider, min egen puttrande värkande tarm och en grillkväll hos mamma som återstår att bemästra. På nåt sätt ska det funka det med, men ibland kan små saker (som enbart borde vara roliga och positiva) bli så fruktansvärt stora och svåra att klara av. Planering. A och O i den här familjen. Jag borde bli koordinator "när jag blir stor" ;-) Eller som i det här fallet.. när/om jag blir frisk nog att kunna jobba igen. Som normalt folk. En del har man lärt sig genom att vara sjuk i alla fall! Det är ingen annan som ser till att man blir bra. Det måste man försöka lösa på egen hand. Sen är läkarna inblandade och involverade på olika vis under resans gång såklart - men i slutändan är det ändå man själv som måste se till att saker o ting inte spårar ur totalt eller tar helt fel vändingar. Man måste liksom vara med och styra lite själv. Jag vet, det kräver en del jävlaranamma för att orka det. Men ibland har man helt enkelt inget val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar