Idag har varit lite av en utmaningarnas dag för våran lilla familj. Första utmaningen bestod av att försöka få lillan att äta frukost. Det gick sådär. Precis som befarat. Men jag fick i henne lite mer än igår. Det är jag nöjd med. Hon öppnade ju munnen frivilligt och hon gjorde det utan massa lek och gnäll. Sen fick jag visserligen "lura" henne lite, men so what? Det gick ju i alla fall relativt smärtfritt med det hon fick i sig. Babysteps..
Nästa utmaning var att försöka hålla henne vaken på morgonen (när hon ofta slocknar efter att hon varit uppe några timmar) för att se om hon lyckades vara såpass pigg att det räcker med ett, lite mer sammanhållet, sömnpass mitt på dagen .I utbyte mot de två minipassen hon kört med hittils vill säga. När det är mycket skrik, grin och gnäll och hon aldrig vaknar utvilad. Hittils har det gått över förväntan.
Den största, och dagens mest nerviga utmaning var att ta sig iväg med bilen. Det har ju inte gått så bra de senaste gångerna vi försökt. Vi har i ärlighetens namn inte kommit iväg någonstans med henne efter jul. Jo, jag kom iväg en sväng till Uddevalla med min mamma strax efter, men den färden slutade i en "nästanspya" och en liten tjej som slocknade innan vi hann sätta henne i bilstolen igen. Efter den där resan har hon spytt varje gång. Oavsett längd så att säga. Vi har inte kommit någonstans. Men idag. IDAG gick det. Vi kom in till Stenungsund OCH hem. Fikade på Fregatten. Första gången sedan jag var där med mammagruppen i höstas. Det var SÅ roligt att komma utanför dörrarna med henne igen och jag tror hon tyckte om det själv också. Slocknade i bilstolen påväg hem igen och därmed slapp vi vara nervösa över den spya som aldrig kom på vägen in. En bra dag på den här fronten med andra ord.
Magen har inte varit på något bra humör idag heller, men idag försöker jag se det positiva som varit i alla framstegen med Olivia. Babysteps, man kan inte få allt..
Nästa utmaning var att försöka hålla henne vaken på morgonen (när hon ofta slocknar efter att hon varit uppe några timmar) för att se om hon lyckades vara såpass pigg att det räcker med ett, lite mer sammanhållet, sömnpass mitt på dagen .I utbyte mot de två minipassen hon kört med hittils vill säga. När det är mycket skrik, grin och gnäll och hon aldrig vaknar utvilad. Hittils har det gått över förväntan.
Den största, och dagens mest nerviga utmaning var att ta sig iväg med bilen. Det har ju inte gått så bra de senaste gångerna vi försökt. Vi har i ärlighetens namn inte kommit iväg någonstans med henne efter jul. Jo, jag kom iväg en sväng till Uddevalla med min mamma strax efter, men den färden slutade i en "nästanspya" och en liten tjej som slocknade innan vi hann sätta henne i bilstolen igen. Efter den där resan har hon spytt varje gång. Oavsett längd så att säga. Vi har inte kommit någonstans. Men idag. IDAG gick det. Vi kom in till Stenungsund OCH hem. Fikade på Fregatten. Första gången sedan jag var där med mammagruppen i höstas. Det var SÅ roligt att komma utanför dörrarna med henne igen och jag tror hon tyckte om det själv också. Slocknade i bilstolen påväg hem igen och därmed slapp vi vara nervösa över den spya som aldrig kom på vägen in. En bra dag på den här fronten med andra ord.
Magen har inte varit på något bra humör idag heller, men idag försöker jag se det positiva som varit i alla framstegen med Olivia. Babysteps, man kan inte få allt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar