Hade tänkt få klart vårt staket igår. Det som vi skall ha runt tomten för att hålla katter, vargar (ja man får ju börja tänka så tyvärr...?!) och annat otyg borta från vår tomt (eller i alla fall göra det lite svårare för dem att komma in) samt hålla hundar och barn innanför. Det gick inte som vi hade tänkt. Dels var min mage helt åt helskotta. Har kunnat tömma tarmen varje morgon flera dagar i rad nu innan jag fått tömma ännu mer med resulax men värken har varit katastrofal. Det bara kör och kör och kör och magen växer, värker och spänner. Det ger sig liksom inte. Hjälper inte att jag fått gå på dass. Det ger sig ändå inte :(
Lillan var inte på sitt bästa humör igår. Fick i henne lite mat i alla fall och det var liksom det som var mitt mål. Hon somnade inte förrän strax efter åtta. Mycket skrik och grin innan dess. Inne i en "mammaperiod" och när pappa försöker lägga henne går humöret åt pipsvängen. Synd eftersom det liksom har varit lite av hans grej att göra det. Han har alltid varit bättre på att lägga henne inför kvällen än vad jag varit. Nu tar det dock tid. Lång tid. Hon ska bara vela när det är dags att kojsa. Puh! Efter en veckas sömnlösa nätter i sträck börjar det kännas i kroppen och i knoppen. Matstrejk på det. Livet kunde gärna vara lite enklare. Hur som helst så blev det inget staketbygge. När hon väl somnade vaknade hon ganska snart igen och det var bara att lägga henne i min famn i soffan och där fick hon ligga tills strax innan vi gick och la oss.
Vaknade några gånger innan vi somnade till och behövde pysslas om men sen sov hon till FEM imose utan att väcka oss (!!!) när sist hände det? I och för sig var hon klarvaken då så det var bara att ta sig upp - men ändå, det kändes som man haft värsta sjusovarnatten.. det är väl då man inser hur jäkla lite man sover egentligen? Nåja, vad är väl en bal på slottet.
Magen fortsätter att köra. Skall ha hit mammorna idag. Från mammagruppen vi varit med i. Var länge sen vi sågs så det skall bli trevligt att träffa dem igen. Inte minst för lillans skull. Tror fanimej inte jag har sett dem sen februari.. time flies.. när man blir opererad, åker på sjukbesök till Stockholm, har en liten som trilskas, inte får lyfta.. ja, allt sånt där härligt som gör livet värt att leva ;-)
På tal om leva. Fick mail från "bakteriedoktorn" igår. Bara sådär. Jag trodde inte ens han fått min mailadress. Där stod att han inte glömt bort mig, men att han är bortrest och återkommer i slutet av maj. Eloge till honom. Vilken läkare gör så liksom..? Mailar bara sådär? Han kunde lätt skita i det..
Lillan var inte på sitt bästa humör igår. Fick i henne lite mat i alla fall och det var liksom det som var mitt mål. Hon somnade inte förrän strax efter åtta. Mycket skrik och grin innan dess. Inne i en "mammaperiod" och när pappa försöker lägga henne går humöret åt pipsvängen. Synd eftersom det liksom har varit lite av hans grej att göra det. Han har alltid varit bättre på att lägga henne inför kvällen än vad jag varit. Nu tar det dock tid. Lång tid. Hon ska bara vela när det är dags att kojsa. Puh! Efter en veckas sömnlösa nätter i sträck börjar det kännas i kroppen och i knoppen. Matstrejk på det. Livet kunde gärna vara lite enklare. Hur som helst så blev det inget staketbygge. När hon väl somnade vaknade hon ganska snart igen och det var bara att lägga henne i min famn i soffan och där fick hon ligga tills strax innan vi gick och la oss.
Vaknade några gånger innan vi somnade till och behövde pysslas om men sen sov hon till FEM imose utan att väcka oss (!!!) när sist hände det? I och för sig var hon klarvaken då så det var bara att ta sig upp - men ändå, det kändes som man haft värsta sjusovarnatten.. det är väl då man inser hur jäkla lite man sover egentligen? Nåja, vad är väl en bal på slottet.
Magen fortsätter att köra. Skall ha hit mammorna idag. Från mammagruppen vi varit med i. Var länge sen vi sågs så det skall bli trevligt att träffa dem igen. Inte minst för lillans skull. Tror fanimej inte jag har sett dem sen februari.. time flies.. när man blir opererad, åker på sjukbesök till Stockholm, har en liten som trilskas, inte får lyfta.. ja, allt sånt där härligt som gör livet värt att leva ;-)
På tal om leva. Fick mail från "bakteriedoktorn" igår. Bara sådär. Jag trodde inte ens han fått min mailadress. Där stod att han inte glömt bort mig, men att han är bortrest och återkommer i slutet av maj. Eloge till honom. Vilken läkare gör så liksom..? Mailar bara sådär? Han kunde lätt skita i det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar