Det är inte bara magen som bestämt sig för att trilskas med mig. Det sägs ju att en olycka sällan kommer ensam och det stämmer så förbaskat väl... Slog inte fel den här gången heller.
Var ute och promenerade strax efter lunch tillsammans med min mamma och lilla tös. Skulle egentligen bara ner till trädgårdshandlaren för att köpa några tomat och gurkplantor att sätta i rabatten vid husväggen men bestämde mig för att ta med lite extra kontanter (min lilla sparkassa som jag fick när jag fyllde år...) och det blev alltså de kontanter jag hade hemma. Sexhundra spänn. Ja.. jag tänkte att jag kanske hittar nåt fint och vill inte komma dit med för lite pengar. Jag hade en hundring och en femhundring. Antingen skulle det gå loss på mindre än hundra spänn och då hade den räckt, eller så skulle det gå på mer och då var planen att bräcka femhundringen. Drar mig lite för det där. Den försvinner så förbaskat fort när den väl är spräckt :-/ Det känns på något sätt inte lika illa att göra slut på 150 kronor om man har 150 kronor bara sådär, men att spräcka en femhundring för att få loss dem känns värre.
Nåja. Jag tog alltså med mig de kontanter jag hade. I god tro. Kan man säga så? Jag gör det i alla fall. Dum som jag var bestämde jag mig för att stoppa dem i byxfickan. Bakfickan dessutom. Kändes inte som jag behövde oroa mig eftersom jeansen var såpass tajta att ingen hade kunnat knycka dem utan att jag märkt det. Att de kunde glida ur fickan när jag böjde mig hade jag inte en tanke på. Men detta måste ha skett på ett eller annat vis.
När vi knatat en sträcka för att få en lite längre promenad och jag plockat ihop mina plantor och skulle betala insåg jag alltså katastrofen. Inga pengar där! Letade, letade och letade igen. Hela skaran av kunder hjälpte mig leta, men de fanns ingenstans. Gick alltså tillbaks samma väg som vi kom, en promenad på ca 45 minuter. Hittade dem inte heller där och de låg inte och väntade på mig hemma... så. Inga plantor för min del och ändå blev jag sexhundra spänn fattigare och dessutom med halvt värmeslag i kroppen. Fy sjutton säger jag. Den här dagen som faktiskt verkade bli rätt ok imorse då jag fyndade lite kläder till lillan för halva priset. Kläder hon verkligen behövde.
Shit vad ledsen och dum jag känner mig nu. Så onödigt!
Var ute och promenerade strax efter lunch tillsammans med min mamma och lilla tös. Skulle egentligen bara ner till trädgårdshandlaren för att köpa några tomat och gurkplantor att sätta i rabatten vid husväggen men bestämde mig för att ta med lite extra kontanter (min lilla sparkassa som jag fick när jag fyllde år...) och det blev alltså de kontanter jag hade hemma. Sexhundra spänn. Ja.. jag tänkte att jag kanske hittar nåt fint och vill inte komma dit med för lite pengar. Jag hade en hundring och en femhundring. Antingen skulle det gå loss på mindre än hundra spänn och då hade den räckt, eller så skulle det gå på mer och då var planen att bräcka femhundringen. Drar mig lite för det där. Den försvinner så förbaskat fort när den väl är spräckt :-/ Det känns på något sätt inte lika illa att göra slut på 150 kronor om man har 150 kronor bara sådär, men att spräcka en femhundring för att få loss dem känns värre.
Nåja. Jag tog alltså med mig de kontanter jag hade. I god tro. Kan man säga så? Jag gör det i alla fall. Dum som jag var bestämde jag mig för att stoppa dem i byxfickan. Bakfickan dessutom. Kändes inte som jag behövde oroa mig eftersom jeansen var såpass tajta att ingen hade kunnat knycka dem utan att jag märkt det. Att de kunde glida ur fickan när jag böjde mig hade jag inte en tanke på. Men detta måste ha skett på ett eller annat vis.
När vi knatat en sträcka för att få en lite längre promenad och jag plockat ihop mina plantor och skulle betala insåg jag alltså katastrofen. Inga pengar där! Letade, letade och letade igen. Hela skaran av kunder hjälpte mig leta, men de fanns ingenstans. Gick alltså tillbaks samma väg som vi kom, en promenad på ca 45 minuter. Hittade dem inte heller där och de låg inte och väntade på mig hemma... så. Inga plantor för min del och ändå blev jag sexhundra spänn fattigare och dessutom med halvt värmeslag i kroppen. Fy sjutton säger jag. Den här dagen som faktiskt verkade bli rätt ok imorse då jag fyndade lite kläder till lillan för halva priset. Kläder hon verkligen behövde.
Shit vad ledsen och dum jag känner mig nu. Så onödigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar