Jag hade rätt den här gången med. Rätt vad gäller hormonpåverkan och mensen vill säga. Precis som jag anat var det den som var på g och efter de kraftiga buksmärtorna igår och tokjäsningarna under natten som gick så kom de tillbaks igen imorse följda av det här blodbadet i dasset då. Tja, bättre där än någon annanstans. Nu vet jag ju liksom vad jag har att vänta ungefär en vecka framöver. En tarm som jävlas ännu mer än vanligt. Kanon! :-/
Olivia trilskas med mig också. Matstrejken fortsätter och igår kväll gav jag faktiskt upp. Musten gick ur mig. Efter att ha bråkat med maten flera dar i rad utan större framgång (jovisst har jag fått i henne tillslut, men långt ifrån tillräckligt och den enda tröst jag fått från BVC varje gång jag tagit upp detta är att "det finns inga friska barn som blir erbjudna mat som svälter.. hon kommer äta ska du se" så blir jag lite ledsen i ögat. Minst sagt.) bestämde jag mig för att anlita min egen mamma. Olivias mormor med andra ord. Experten (den enda jag känner till!) vad gäller matstrejkande, sovstrejkande barn.. hon har ju haft mig att ta hand om :-/ Bara en sån sak. Men även hon gick bet igår.. eller ja.. efter en och en halv timme hade Olivia tillslut fått i sig ett ägg och några makaroner. Jag jublade! Till saken hör att hon bara fått i sig några bitar kött och mini lite nutramigen sedan lunchen som bestod av några småskedar med ris och några ynka kycklingbitar... frukosten var inte ens en halv portion gröt.. ja, något i den stilen. Kände mig rätt knäckt igår kväll måste jag säga.
Det fortsatte på samma vis i morse. Hon sov längre än vanligt och ville ändå inte ha sin frukost. Fick i henne lite barnyoghurt - nästan en burk - men det är långt ifrån vad hon behöver med tanke på hur de övriga dagarna sett ut. Nutramigenet har blivit poppis igen på natten då hon vaknar och är hungrig och vill ha sin flaska men.. det kan hon ju liksom inte leva på?! Somnar annars sent (efter nio) vaknar flera gånger under natten och sen är hon vanligtvis vaken vid halv sex igen. Jag hoppas verkligen det vänder snart. Man blir smått knäckt när man trots ihärdiga försök bara verkar misslyckas med sitt uppdrag. Nåja, det har ju varit såhär förut och innan jag vetat ordet av har det vänt, men det kostar på krafterna det här. Både hennes och mina. Hu. Tänk den dag då hon stoppar mat i munnen UTAN att trilskas. Den dag hon äter utan att man behöver leka bort uppmärksamheten från mat. Den dagen kommer jag jubla ännu mer än vad jag gjorde igår.
Olivia trilskas med mig också. Matstrejken fortsätter och igår kväll gav jag faktiskt upp. Musten gick ur mig. Efter att ha bråkat med maten flera dar i rad utan större framgång (jovisst har jag fått i henne tillslut, men långt ifrån tillräckligt och den enda tröst jag fått från BVC varje gång jag tagit upp detta är att "det finns inga friska barn som blir erbjudna mat som svälter.. hon kommer äta ska du se" så blir jag lite ledsen i ögat. Minst sagt.) bestämde jag mig för att anlita min egen mamma. Olivias mormor med andra ord. Experten (den enda jag känner till!) vad gäller matstrejkande, sovstrejkande barn.. hon har ju haft mig att ta hand om :-/ Bara en sån sak. Men även hon gick bet igår.. eller ja.. efter en och en halv timme hade Olivia tillslut fått i sig ett ägg och några makaroner. Jag jublade! Till saken hör att hon bara fått i sig några bitar kött och mini lite nutramigen sedan lunchen som bestod av några småskedar med ris och några ynka kycklingbitar... frukosten var inte ens en halv portion gröt.. ja, något i den stilen. Kände mig rätt knäckt igår kväll måste jag säga.
Det fortsatte på samma vis i morse. Hon sov längre än vanligt och ville ändå inte ha sin frukost. Fick i henne lite barnyoghurt - nästan en burk - men det är långt ifrån vad hon behöver med tanke på hur de övriga dagarna sett ut. Nutramigenet har blivit poppis igen på natten då hon vaknar och är hungrig och vill ha sin flaska men.. det kan hon ju liksom inte leva på?! Somnar annars sent (efter nio) vaknar flera gånger under natten och sen är hon vanligtvis vaken vid halv sex igen. Jag hoppas verkligen det vänder snart. Man blir smått knäckt när man trots ihärdiga försök bara verkar misslyckas med sitt uppdrag. Nåja, det har ju varit såhär förut och innan jag vetat ordet av har det vänt, men det kostar på krafterna det här. Både hennes och mina. Hu. Tänk den dag då hon stoppar mat i munnen UTAN att trilskas. Den dag hon äter utan att man behöver leka bort uppmärksamheten från mat. Den dagen kommer jag jubla ännu mer än vad jag gjorde igår.
Nu kommer ingen tröst...min dotter började äta självmant vid 6 års ålder. Innan dess var det en daglig kamp. Och ständig påtryckning från BVC som gjorde mej till ett nervvrak av känslan av otillräcklig mamma. Till slut, när hon var ca 2½ var det en klok gammal barnläkare som sa: "Om hon nu bara, vid de tillfällen hon äter, vill ha välling - ge henne det då! Blanda i hälften grädde. Det lever ett barn gott på."
SvaraRaderaVälling blev vår räddning. Eller min, kanske jag ska säga. Hon själv led inte det minsta av att äta smått :)
Håll ut! Du är ingen dålig mamma! Men jag vet preciiiis hur du känner det!
<3 tack! Även om du har rätt i att det inte var nån tröst att din dotter inte åt självmant förrän hon var sex år gammal (! - hjälp jag känner att det finns risk att jag hamnar där :-/ ) så var det i alla fall en tröst med de där orden från den vettige gamle barnläkaren! O att veta att det faktiskt vände... tillslut.. sex år senare ;-)
RaderaNu verkar min lilla inte gilla vällingen nåt vidare, men det finns en del saker hon är svag för.. jag försöker blanda extra fett i maten och ge henne sånt hon tycker om men det varierar ju från en stund till en annan så det är inte helt lätt! Tack för ditt stöd och dina råd! Kram om dig :)
Extra fett är bra! Och sen får man väl helt enkelt välja sina strider. Ibland åt dottern bara fiskpinnar. Veckor i sträck.... Ibland korv. Ibland pannkakor. Ett tag bara ostbågar! Läste som tur var en artikel från ett barnsjukhus där det stod att ostbågar faktiskt inte är så farligt. Där stod det att läsa att bättre ostbågar än inget. Blev min tröst kan jag lova. BVC var dock av en annan åsikt...
RaderaJag resignerade i alla fall och gav henne det hon ville ha under många år för att döva min egen ångest. Och det är faktiskt sant som de säger - barn får inte skörbjugg av ensidig kost.
Hon har aldrig varit mycket för bullar och sötsaker, så det var inte sånt hon överlevde på. Men det fick jag alltid höra från BVC - du ger henne väl inte kaffebröd och godis? Blev ALLTID misstrodd! Gaaah! Jag hatar BVC efter de åren.
Som sagt - håll ut! Det kommer gå över!
Kram
Ja, eller hur! Extra fett i allt.. eller något i den stilen. Jag har ju inte dragits med de här problemen lika länge som du (ännu) men jag förstår precis vad du menar. Man ger dem det de vill ha. Då menar jag inte bullar och kakor. Vill hon ha pannkakor kör jag på pannkakor tills hon inte ser åt dem mer. Vill hon ha kyckling och ris, ja då får hon det. Bättre hon äter något än inget alls! Helt klart. Men visst blir man nojjig både vad gäller energi och näringsintag. Är ju lite skadad på den fronten.. :-/ Jag hoppas innerligt det ger sig! Det känns som en lång väg att gå...
Radera