lördag 6 april 2013

O du sömnlösa natt!

Det har blivit lite av en (o)vana i den här familjen. Att inte sova menar jag. Lillan har ju bestämt att natten är den tidpunkt på dygnet då man gör bäst i att fara runt i sängen o tjuta, snurra, studsa, krypa, tjoa, dra mamma och pappa i hår, näsor, ögonfransar och vad man nu kan komma åt att dra i (löst skinn på halsen?) och så vidare. Hundarna ser smått förgrymmade ut och har ingen brådska att komma upp på morgonen. Tro fasen det, de får ju inte sin skönhetssömn på natten längre. Igår var hon dessutom vaken större delen av dagen och somnade inte förrän vid åtta på kvällen. Tjugo minuters sömn kan man väl knappt räkna va? Fördelen var väl att hon stupade i säng när hon väl hamnade i sängen på kvällen...

För vår del har det blivit lite av ett måste att kojsa vid tio senast. En halvtimme senare och det blir ingen sömn. Det är bara att gilla läget. Sena helgkvällar är bara att glömma. Undantaget får bli de gånger vi har besök, men det resulterar ju också i att vi ser ut som två vandrande lik dagen efter. Förlåt, veckan efter. Den där sömnen.. den behövs. Men just nu verkar den inte finnas på världskartan.

Magen? Mår inge bra utan sin sömn den heller. Behöver de där timmarna för återhämtning och nedvarvning, men som sagt - de finns inte just nu. Det sägs att det finns en charm i varje ålder, men just den här sömnbristen vet i fasen om jag kan finna någon charm i...

Å andra sidan..  vad vore livet utan lillan? VÄLDIGT väldigt trist. Kan inte ens tänka mig det. Fy! Nej, då tar jag hellre de här sömnlösa nätterna och vårdar mina ögonpåsar ömt. De gör sig väl tillkänna. Kanske dags att börja testa de här fantastiska ögoncremerna de gör sån härlig reklam för. Nä. Think not. Aloe vera funkar säkert lika bra.

Hur som helst. Dagens mission är att försöka inviga grillen eftersom det sket sig igår på den fronten. Ett försök till vovveklippning och en promenad i solskenet står också på önskelistan, men vi får väl se hur mycket som hinns med. Har hur mycket som helst på borde göra listan nu och den blir inte direkt mindre. Förstår inte vart tiden tar vägen. Eller jo, det gör jag nog, Men jag vill inte erkänna det för mig själv.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar