måndag 1 april 2013

Ett grinkalas för ettårstjejen

Tji fick jag. Det blev ingen repris på gårdagen. Vare sig måendemässigt eller lillanmässigt. Igår var hon på strålande humör. Idag på skithumör. Eller ja, hon var på bra humör - tills gästerna kom Då sprack det och gick åt pipsvängen med alltihop. Hon grinade nog ganska precis från det att gästerna dök upp tills de gick igen. Min mage var ungefär på samma plan. Grinplanet. För kort med tid att ta hand om den imorse (jag vet inte vart tiden tog vägen, men någonstans i mat/tårt/städ/hundpromenadförberedelserna för kalaset kanske?), stress då lillan inte var på minsta humör och inte ville vare sig äta, leka eller busa med sina kusiner. Nog för att hon kikade på dem och småflörtade mellan tårkaskaderna, MEN hon ville inte sitta på golvet och leka med dem. Hon ville inte sitta i stolen och äta. Hon ville inte låta någon hålla i henne utan klamrade sig fast i min, Anders eller min mammas (mormors) famn. Borrade in huvudet och försökte gömma sig.

Så tråkigt när det blir sådär. Somnade direkt i vagnen då gästerna gått. Vaknade ganska exakt när vi kom in igen. Dags att äta igen. Vaknade på fel sida. Nu sitter maken och kämpar med maten då jag måste ta hand om min mage som svällt upp till badbollssize igen. Det låter inte som det går sådär vidare värst bra. Hon har inte bajjat idag heller. Förutsättningarna är inte de bästa med andra ord. Usch, hade bara velat ha en lugn dag, en glad tjej och en samarbetande mage idag. För mycket att be om, jag vet men ändå. Ibland kan man få drömma?

Maten gick i alla fall hem (även om det var ett Kajsa Warg experiment. Man taget vad man haver.. ) och tårtan blev riktigt god om jag får säga det själv. Mjölkfri med tårtbottnar bakade på dinkel och råsocker, men den verkade ändå gå hem. Tacksam för det! Fina presenter fick hon också, mitt lilla hjärta. Hon föredrog dock att leka med snören och papper framför dess innehåll. Ungefär som hundarna.. fast kanske inte alls. :) Den dagen kommer.. då hon kommer le stort vid anblicken av just paket. Nu är hon helt enkelt för liten för att förstå. Desto mer paket att öppna för mamma och pappa (daddy likes ;-))


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar