fredag 7 september 2012

I väntan på läkarsamtal..

Idag är en sån där dag som jag inte tycker om. En dag när jag hela tiden går o väntar. På helspänn dessutom.   Har med mig telefonen vart jag än befinner mig - även då jag går på toa, vilket jag i normala fall undviker å det bestämdaste. Varför? Jag väntar på läkarsamtal. En sak har jag lärt mig (fast det aldrig hänt mig) om man missar ett samtal ringer de inte igen. Oavsett orsak så att säga. Det spelar ingen roll om man råkar befinna sig på toa, stå i duschen eller vad det nu kan vara - man skall vara tillgänglig HELA DAGEN. Oavsett vilken tid man fått...

Nu är de ju inte speciellt duktiga på att hålla några som helst tider, de här läkarna. En så kallad telefontid kan sträcka sig från åtta till tolv och ändå har de svårt att hålla sig till den tiden.. man kan undra hur det hänger ihop? Det är ju en ganska lång tid man skall vara tillgänglig så att säga..  det värsta är dock när man gått med telefon i högsta hugg hela dagen och de inte ringer alls. Då mår man långt ifrån jättebra.

Nu ringde min läkare precis då jag höll på att skriva det här inlägget så jag får tacka och bocka för det och vara glad för ett trevligt undantag! Sånt gråter jag inte över..  ett bra samtal, han är bra, men som vanligt handlade det mest om papper och utredningar och ledde inte direkt till något konkret. Man är sin egen läkare, det är en sak som är säker!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar