Vet inte vad som hänt med min "kära" mage på sistone. Den beter sig långtifrån som den ska. Eller borde. Eller som jag hade tänkt mig. Något i den stilen. Följer inte mönstret. Återigen. Varför blir jag ens förvånad? Blir jag det? Eller känner jag mig bara uppgiven.. bra fråga faktiskt. Man tror man känner sin kropp.. så som den inte funkar.. men så händer nåt som sätter allt på sin spets igen och läget är återigen oförutsägbart och ostabilt. Inte för att det någonsin varit stabilt, men jag har i alla fall kunna tyda tecknen ganska bra. Sen mensen kom tillbaks efter förlossningen har kroppen inte riktigt varit som vanligt. Långt ifrån faktiskt. Hormoner!!! Huuuu... men det är väl tur i oturen att i alla fall den biten verkar funka som den ska igen...
Hur som helst. Magen har ballat ur som sjutton sista veckorna. Trodde först det berodde på ägglossningen, men det har ju inte gått tillbaks till vanliga skitkassa läget utan har fortsatt degradera (kan man säga så?) åt fel håll i alla fall. Nu känns det som värsta mensmolvärken i kombination med nån form av magsjuka, som jag inte har, och magen bara kör och kör. Kallsvettas när jag försöker gå på dass trots alla mina medel (som för övrigt bara vill fastna) och mår illa. Känner mig svimfärdig. Inte bra det här. Hade ett par lugna timmar mitt på dagen ett tag, men dessa är återigen som bortblåsta. Nu lever jag med den här jordgloben till mage mer eller mindre dygnet runt. Jag vet att den inte ser ut som en jordglob hela tiden, inte som den gör när den är som allra mest uppsprängd men den är verkligen stenhård och känns som ett bowlingklot. Med lite deg på utsidan då ;-)
Mammafikan som jag såg fram emot idag har blivit inställd pga vattkoppor. Alla dessa bacillusker. Att de inte kan lämna de små liven ifred? Men jag antar att det kommer fortsätta så ett bra tag framöver. O då har lillan inte ens börjat på nåt dagis än... fasar för vad som händer den dag hon faktiskt gör det.
Ska försöka ta mig utanför dörrarna och i alla fall handla lite mat och kläder till lillan idag. Kylen börjar (återigen) bli tom så det är ett nödvändigt ont och lillans byxor börjar se mer ut som nån form av korviga tajts. Dags att ta tag i verkligheten med andra ord-. Kan vara gott att komma utanför väggarna också, även om det känns som ett stort sjuhelvetesprojekt just nu.
Hur som helst. Magen har ballat ur som sjutton sista veckorna. Trodde först det berodde på ägglossningen, men det har ju inte gått tillbaks till vanliga skitkassa läget utan har fortsatt degradera (kan man säga så?) åt fel håll i alla fall. Nu känns det som värsta mensmolvärken i kombination med nån form av magsjuka, som jag inte har, och magen bara kör och kör. Kallsvettas när jag försöker gå på dass trots alla mina medel (som för övrigt bara vill fastna) och mår illa. Känner mig svimfärdig. Inte bra det här. Hade ett par lugna timmar mitt på dagen ett tag, men dessa är återigen som bortblåsta. Nu lever jag med den här jordgloben till mage mer eller mindre dygnet runt. Jag vet att den inte ser ut som en jordglob hela tiden, inte som den gör när den är som allra mest uppsprängd men den är verkligen stenhård och känns som ett bowlingklot. Med lite deg på utsidan då ;-)
Mammafikan som jag såg fram emot idag har blivit inställd pga vattkoppor. Alla dessa bacillusker. Att de inte kan lämna de små liven ifred? Men jag antar att det kommer fortsätta så ett bra tag framöver. O då har lillan inte ens börjat på nåt dagis än... fasar för vad som händer den dag hon faktiskt gör det.
Ska försöka ta mig utanför dörrarna och i alla fall handla lite mat och kläder till lillan idag. Kylen börjar (återigen) bli tom så det är ett nödvändigt ont och lillans byxor börjar se mer ut som nån form av korviga tajts. Dags att ta tag i verkligheten med andra ord-. Kan vara gott att komma utanför väggarna också, även om det känns som ett stort sjuhelvetesprojekt just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar