fredag 22 februari 2013

SNS- Så var det alltså gjort..

Hemma igen efter en LÅNG dag på sjukan. Efter en helvetesmorgon som löste av en helvetesnatt (hade tokjäsningar hela natten och kunde inte sova pga dem.. nervös? Hormoner? Felaktigt matval? Hela dagen igår var överjävlig oavsett..). När det var dags att gå upp lite efter fyra på morgonen så var kroppen allt annat än i balans. Lite gojja fick jag ur mig efter ett pass på brädan, men det var skrämmande lite med tanke på att jag visste att jag inte skulle få ur mig nåt mer idag - och som de flesta vet som läser min blogg så MÅSTE jag får ur mig en väldans massa gånger för att inte krevera av värken som trycket skapar i buken.

Hur som helst. Inte så mycket jag kunde göra åt det.. kom ner till Östra i lagom tid och väl där kom nästa chockbesked. De skulle inte söva mig?! Jag som blivit lovad narkos den här gången.. höll på att svimma av av ren nervositet. VILLE INTE VARA VAKEN IGEN. Krävde (så gott man nu kan) att få bli sövd och då visade det sig att narkospersonalen fått fel i sina papper, nåt i den stilen, och att man faktiskt planerat söva mig från början. Tur var väl det för det tog LÅNG tid.

Narkossköterskan missade mina kärl och efter två försök fick en annan sköterska (som lyckades) rycka in. När jag vaknade hade jag dock fyra stickhål varav två med slangar. Apparaten pep konstant som vanligt pga min puls, blodtryck och syresättning. Vet inte varför det blir sådär. Men jag kom ut först vid kvart över tolv och rullalde in på operationssalen vid halv nio!? Lång tid med andra ord. De tyckte operationspersonalen också. Tydligen vart jag sövd längre än de hade tänkt, det var besvärligare än beräknat.. jo, man tackar för att man fick sova!!

Efter den där persen var det mycket stress från sköterskornas sida då de låg efter inför nästa operation. Inställningarna på apparaten blev väl sådär... jag skulle höra av mig o boka in tid för ny finjustering om ca en månad? Öh? Va? EN månad? Det är i mitt liv en evighet om detta inte funkar som det ska.. och jag tvivlar starkt på att det gör det from scratch. Vet att det är mkt pill med de här inställningarna för att de skall fungera bra...   fick så lite svar på mina frågor, och de svar jag fick motsade varandra. Fick inte heller tillfälle att prata med medtronic snubben som jag hade tänkt mig...  åkte hem med fler frågor än jag kom dit med och efter att ha läst igenom patientjournalen är de inte färre. Råden jag fick av min läkare, sjuksköterska och medtronic rimmar dessutom väldigt illa med de råd jag fått från dem som blivit opererade på andra orter i Sverige.

Läget nu? Magen stor o stenhård som en jordglob. Värker. Relaxiten vill inte funka (japp, jag har gjort ett försök att minska värken nu direkt, det räcker så gott med det onda från snitten i kombination med min vanliga värk.. huu... ) Wish me luck. Jag får väl inte trampa på min cykel kanske, men som sagt jag har ju inte fått några bra råd så jag kör på att försiktighet kan löna sig, alltså trampar jag vääääldigt lugnt och har sadeln vääldigt lågt vilket innebär att det inte funkar så bra då bäckenet knappt rör sig. Det är ju liksom den effekten jag eftersträvar...  Skall försöka få maken att fixa nån bild på hur det ser ut den här gången också. Runt apparaten vill säga. 

2 kommentarer:

  1. Äh, jag klantade bort allt jag skrev men kortfattat.
    De tänker inte, hur skulle du klara en månad om det inte fungerar bra? Förstår din frustration alldeles.
    Stå inte ut med mer än du behöver nu. Åk till akuten så de får hjälpa dig att få ut skiten, det är det minsta man kan kräva och det utan en massa retande medel.

    Mirakel sker och hoppas ska man göra på inte på gräns så hälsan kan gå åt fanderns. Bajsförgiftning och tarmar som sväller och kryper ut genom öronen. Nä, var rädd om dig min fina väl, lova det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla... du vet ju hur det är... akuten hoppas jag kunna hålla mig borta från. Bara hemska erfarenheter därifrån. Får sällan den hjälp jag behöver. Men retande medel och sockerdropp brukar de ha gott om! Huuu... Men jag försöker stå ut på egen hand och lösa det så gott det går här hemma. På gott och ont. Idag har bakslaget varit rejält. Värre än på mkt länge. Slutar med cykeltramp och resulax. Hur bra är det? Ändå värker magen som skrutt :(

      Kan du bli min läkare tro?? ;-)

      Radera