söndag 24 februari 2013

Min allra käraste lilla skatt..

Fy vad dagen går långsamt när man inte får lov att göra nåt vettigt.. alltså, när man inte får lov att vare sig böja sig, vrida sig, lyfta... ja, allt sånt där som man gör dagligen. För mycket tid kan vara jobbigt ibland! Speciellt när man inte kan utnyttja tiden till sånt man vill. Solen lyser ute och det jag egentligen hade velat vore att ta en lång, skön promenad med lillan, vovvarna o gubben och bara njuuuuta av det fina vädret. Istället fick det bli en kort sväng runt distriktssköterskan (några kilometer kanske) och hem igen. Gör ont att ta ut stegen, får inte anstränga mig för mycket och tja.. då blir det den där rundan. Hade velat gå så mycket längre. Grämer mig. Ash, ska inte tycka synd om mig själv. Förhoppningsvis är det för ett bra syfte. Men det gör ont att inte kunna göra sånt man normalt ser som självklart. Lyfta sin lilla docka till exempel.

Bestämde mig därför att tillägna detta lilla inlägg till just henne. Hon är ju mitt allra käraste och den största anledning som finns för att fortsätta kämpa och aldrig ge upp! <3 <3 <3

 Julafton 2012

 Jag bits! 

 Det bästa med Lukas är att han accepterar det mesta, fotpall till exempel! 


Jag o lillan sölar vid frukost, herr pappa fotograf är framme med kameran

2 kommentarer:

  1. Vilket litet troll :)
    Vad vore man utan sitt underbara barn. De kan få en att stå ut med nästan vad som helst bara man får en blöt puss och ett härligt skratt.

    Kram på dig och läk väl :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! En blöt puss och ett härligt skratt kan rädda den allra dystraste av dagar! Troll var rätt ord. Har försökt klippa till den där kalufsen lite nu, men hon är nog lite av en trollunge fortfarande ;-)

      Radera