söndag 10 februari 2013

Grinig start, vad händer sen?

Så var kalajset över för den här gången. Började inge vidare med kramper i mellangärdet, en liten som vaknade på fel sida (hon var otroligt glad innan våra gäster kom och jag hann tänka att det var "såååå roligt att hon för en gångs skull var på det humöret när min bror kommer hit.. "  .- skulle aldrig ha tänkt så.. :(  bakslag :(  .. ) och grinade som en liten toka det första hon gjorde. Petade i sig lite makaroner, fick besök av moster och kusiner och var oförskämd nog att inte bjuda in dem (något stressad över lillans tidigare humör, sovrutiner, brist på mat.. allt det där kom ikapp ... min hjärna kräver planering för att fungera optimalt. Jag har svårt för att vara impulsiv som jag talat om så många gånger tidigare) på en bit mat. Kom på mig själv efteråt när det var på tok försent o skämdes något otroligt över det..  men, men ... det går fler tåg! Jag hoppas de har överseende med mig och att de kikar hit en gång när jag är lite mer på banan och förberedd på deras besök :)

Hur som helst. Lillans grineri fortsatte under middagen och även efter. Tyvärr får jag säga. Började gnugga ögonen trots att hon sov alldeles innan våra gäster dök upp. Vaknade nog på väldigt fel sida. Tog ett tag för henne att komma till ro, men när hon väl gjorde det sov hon faktiskt en stund. Sina fyrtio minuter vill säga...Tyvärr smittade hennes grineri av sig på kusinen som också blev lite kinkig, men det kan ju ha varit något annat också. Maten gick i alla fall hem och det blev en del över med tanke på att jag förberett middag för åtminstone en person till. Två kanske.. men det hade nog inte räckt om jag bjudit in moster och kusinerna. Så mycket extra hade jag trots allt inte gjort. På gott och ont. Hade nog haft ännu dåligare samvete om jag insett att det faktiskt hade räckt. Nåja, var sak har sin tid.

Det var i alla fall trevligt att få träffa brorsan och lilla brorsonen. Får se till att det blir av lite oftare bara, man missar så mycket på så kort tid. De växer så fort de små liven. O inte minst för att de små liven inte skall börja grina när de ser varann ;-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar