fredag 18 februari 2011

Så var det fredag..

Tiden går. Som vanligt. Fredag igen. Men jag gråter inte över att det är fredag! Tvärtom. Let's dance ikväll, får en chans att öva in lite moves så jag blir lika tiptop som de tävlande (not!) och kan längta till nästa torsdag när det är dags igen - för danslektion vill säga!

Gick över föräntan med magen under dansen igår. Mådde inge vidare innan. Tokkörigt, uppblåst, värkande o jävligt.. fick trycka bort MASSA vätska minuterna innan det var dags att ge sig av och det kändes väl sådär.. magen var som en badboll.. ingen bra förutsättning när man ska koncentrera sig på dans. Den tar liksom fokus från allt som är viktigt. Men jag hade bestämt mig att fixa det här. O det gjorde jag. Jag är stolt över mig själv!

Kom inte bara iväg utan tog mig igenom hela lektionen, som dessutom drog över tiden - och jag tyckte det var kul! Trots magen så kunde jag faktiskt ägna mig åt att försöka hänga med min kavaljer (som var något bättre än mig på att sköta stegen - o takten också för den delen!). Det är väl ingen hemlighet att jag var sämst på golvet den här kvällen ;) Men jag skiter i det. Jag hade kul. Läraren fick klanka ner så mycket hon ville. Jag gjorde, i mina egna ögon, en grym vals. I alla fall klarade jag mig ett helt varv runt golvet utan att kräkas. Bara en sån sak. Bra snurrig i bollen var jag! O magen mådde över förväntan under dansens gång! Sämre när vi kom hem, men det får jag leva med!!

Idag har den inte varit lika medgörlig, min mage. Men jag har fått svar från socialstyrelsen att de skall ta mina klagomål vidare till en jurist och jag hoppas att det skall mynna i något gott. Jag tror det inte, men jag hoppas. Fick även svar från Steen Buntzen på Århus i Danmark. Skulle kolla upp vad en sån här testimplantation går loss på om jag betalar själv.. värt att veta.. om det skulle vara sista utvägen.. För jag tänker bli bra. I alla fall bra mycket bättre än jag är. Jag förtjänar inte att leva som jag gör, och det gör ingen annan heller. Får jag inte den hjälp jag behöver tänker jag bråka tills någon hör mig. Det finns ju inget annat sätt..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar