Det har inte varit bra med magen den här veckan. Inte alls. Oron över Lukas kastrering har satt sig även där. Jag som inte ska stressa. Tjena, ingen stress? Anklagar mig själv att jag över huvud taget utsatt honom för något sådant här. Alla säger att de inte lider. INTE LIDER? Nej, eller hur.. det är därför han vägrar röra sig en millimeter och vägrar att ge ifrån sig ett pip? Det enda man faktiskt hör är när han gnyr. Det skär i hjärtat.. så magen? Ja, den har varit käpprätt åt helvete. Jag önskar att jag aldrig hade utsatt honom för detta och jag klandrar mig själv över vad han får genomlida. Är nog på gräsen till sammanbrott känns det som.
Bäckenbottencentrum då? Tja, jag ringde igår. Idag med. Idag fick jag till svar att sköterskan trodde jag var uppsatt på operation direkt och att det förmodligen var ganska snart? Öhhh.. ok? När då undrar man såklart. Det visste hon inte. Hon skulle försöka få tag på doktorn under dagen och ta reda på vad som beslutats. Sen skulle hon ringa mig och berätta. Jag väntar på det samtalet.
Väntar även på att veterinären skall ringa. Så vi kan få komma dit med Lukas. Få en titt på såret och lite omläggning?! Hela denna dagen känns som en lång resa. Nästan som när jag gick o väntade på stomihistorien som slutade i katastrof.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar