Uppgiven..

Jag fick som bekant inte reda på det jag ville o behövde igår. Däremot ringde min läkare från Kungälv och var otroligt tillmötesgående - sånt uppskattas! Han knusslar inte utan berör fakta. Tänk om det fanns fler av den sorten.. det kändes skönt efter en dag i uppgivenhetens tecken.

Dessvärre blev det en relativt sömnlös natt igen. En orolig vovve ville inte slappna av och höll oss vakna. Jag vet inte om det beror på att någon smällde smällare eller om det var något annat han hörde, men vettskrämd var han. Sen var min mage inte av denna värld heller. Panikjäste och värkte o jag var helt slut långt före Anders kom från jobbet. Blev en spruta att avsluta kvällen med. En spruta och en jävlans dusch magsyra som inte ville ge sig. Vaknade imorse heldöd. Påsig under ögonen, feber och mådde fan. Kan inte säga att jag känner mig fräsch nu heller. Ont i skallen, hängig och allmänt kasst skick. Magen ska vi inte prata om.

Numren jag fick igår till professorns avdelning var naturligtvis felaktiga. Alltså kom jag inte fram när jag ringde idag. Vet inte vart de får sina uppgifter från, men inte från nån uppdaterad källa verkar det som. Surfat runt lite på nätet o hittat några privatnummer, men dem kan jag ju inte med att ringa.. de ligger mig inte i fatet att göra det i alla fall. Inte om jag vill ha hjälp. Hittade även några andra nummer till dagkirurgin på den mottagningen så jag har lämnat meddelanden på två olika ställen. Hoppas att nån ska ringa upp. Den första skulle ringt mig fem i tio. En halvtimme sen med andra ord. Har mina aningar om att de inte kommer ringa upp. Lediga kanske? Den andra fick jag ingen tid, bara telefonsvar.. så jag hoppas på den..

Ska ha gäster här imorgon egentligen. Är inte det minsta upplagd. Det sista man tänker på när man mår apa är att fixa o dona för att ha folk, tro mig.. hur trevligt det än må vara känns det ganska avlägset och orelevant i sammanhanget. Har pressat kroppen lite för hårt hela julen känns det som. Inte lyssnat på den och försökt glädja alla andra. Det funkar inte. Måste börja tänka lite på min egen kropp också. Hur själviskt det än må vara. Visst, jag mår alltid dåligt. Men det finns dagar när jag mår sämre. Jag måste få rätt att ta en break jag med. Även om jag i de flesta andras ögon alltid mår dåligt..