Det gick inte så bra det där med de gröna drinkarna igår. Eller, jag vet inte om jag kan skylla på de gröna drinkarna egentligen.. jag överdrev nog hela grejen lite väl mycket. Eller gick ut lite väl hårt. För mycket fibrer på en gång kan aldrig vara bra.. jag vet ju det.. har varit med förr.. men man glömmer så lätt.. o vill så gärna bli bra.. så man kör liksom på.. satsa direkt.. tjena. Kunde bara gå på ett sätt: åt skogen!
Magen körde igång rejält igår redan innan lunch. Vid lunch var den inte alls bra. Då hade jag klämt i mig en rejält spenatsmoothie, frukost med extra linfrö (tror även jag hade lagt i lite fiberpulver innan..suck..) ett halvt glas grön smörja till innan lunch. Att lunchen dessutom bestod till hundra procent av grönsaker o de mesta av dem råa.. kanske inte var så smart i sig. Mexinuggets som i princip bestod av bönor och kryddor, rädisgroddar, avokado, paprika, en ratatouille med vitlök och tja avokadoolja.. o sen en grön smörjedrink och några dadlar till.. magen exploderade totalt. Korkat av mig att ens fundera över något annat.. men jag ville så gärna..
Kvällen blev vad den blev. En vätgasexplosion? Eller var det svavel? Fan, vad det stinker när man käkat massa blad!! Jises. Om ruttet kött luktar fan, vet jag ärlig talat inte om inte detta stinker mer!! Hade en hemsk andedräkt och det som kom ur kroppen ska vi inte prata om.. men jag misstänker att det kan ha med utrensning att göra.. min sambo upplevde ungefär samma sak.. urk. Jag hoppas det blir bättre. Idag ska jag gå ut lite snällare.. äta mer som jag brukar o lägga till dessa drinkar emellan - men inte köra spenatvarianten båda gångerna. Den andra gången får bli med savoykål och apelsin. Smakade frisk och gott. Jag hoppas det går bättre.. vill inte va sämre i magen än jag är normalt, det är liksom inte det som är planen..
Väntar förgäves (!?) på samtalet från min kirurg idag. Det är inte bara jag som är nervös. Min sambo hoppar nästan av nervositet i soffan när han kommer hem o knaprar iprentabletter som sockerpiller.
Ok, en smärre överdrift men jag tror att jag lyckas framkalla det scenario och den stress som vi går igenom med alla dessa nya, inställda, uppskjutna och planerade operationer som aldrig verkar bli av? Så mycket spänning som bara på nåt sätt eskalerar och sedan sticker någon hål på ballongen bara för att blåsa upp den igen några dagar senare. Det tar aldrig slut. Vill ju bara att det här året ska bli starten på något nytt.. ett liv som går att leva utan konstant smärta och att alltid vara beroende av rutiner som får magen att fungera på ett sätt som ändå inte är tillfredsställande till hälften..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar