Somnade faktiskt inatt. Med hjälp av lite värktabletter gick det faktiskt. Kollade let's dance igår. Orkade inte se omröstningen. Slocknade nästan efter middagen. Fan, vad trött jag är! Trots att jag inte gick upp förrän strax efter sju var jag helt död i hela kroppen. Det kändes så i alla fall. Anders tog till o med Lukas imorse på första pinkpausen vid uppstigning men det hjälpte inte. Kanske hade jag blivit piggade om jag gjort det själv.
Hela dagen har varit lite som i en dimma. För att inte tala om veckan som gått. Känns nästan inte verkligt längre. Vad snabbt saker o ting förändras?! Man vet inet vad som väntar bakom nästa hörn. Det är verkligen så. I vårt liv mer regel än undantag.
Klockan är bara tio i fyra. Jag är redan slut. Har inte gjort många knop idag. Gick upp, morgonprocedur med magen (tog längre tid än vanligt) ut me vovvarna. Få bort snöbollar från tassarna på dem. Frukost. Ta hand om magen, även denna gång tog det längre tid. Ut med vovvarna igen. Till brorsan på kalas. Käka räkmacka o drack kaffe. Lekte med brorsonen. Hem igen. Ta hand om magen.. mata hundarna.. så rullar det på. Kvällen blir en soft en. Hos mamma. Anders kände för att bli lite ompysslad sa han?! Hur tolkar jag det?! Ok, den här veckan kanske jag inte har varit den mest omhändertagande av människor, men det kan ju bero på att jag verkligen inte varit i form. Nu är det mer de vanliga magsmärtorna som tar vid igen. Tillbaks till vardagen. Nästa vecka ta tag i försäkringskassan som strular. Ser inte fram emot det. Alltid är det något att stressa upp sig över. Men jag är på benen. Jag får väl vara glad för det. I onsdags natt hade jag starka tvivel på den saken. Nu känns det som en evighet sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar