Andra dagen i rad nu som magen totalt lagt av. Att jag dessutom inte sov inatt gjorde inte saken bättre.
Igår var jag stressad eftersom jag var tvungen att vara "klar" med magen till halv elva. Lite beroende på hur den beter sig brukar morgonbestyren vara klara någonstans mellan tio och elva. När man har en tid att passa (som igår) är det som bäddat för att gå åt skogen. Precis som det gjorde igår, men då fick jag ändå ur mig en del. Idag däremot, när vi skall till läkaren med lilltösen, och har en ännu tidigare tid att passa - ja, då bestämmer sig magen för att totalstrejka istället. Värker som fan, hugger, men inget kommer ut. Andra dagen jag får köra medel direkt utan att först försöka vänta ut verkan från apparaten.. :-/ Urgh. Gillar det inte. Går emot min egen kropp. Jag behöver TID för att få det att funka. Det hjälper inte att gå upp tidigare, magen har sin egen takt. Jag kan liksom inte påverka den på ett positivt sätt. Det bästa jag kan göra är att ge den tid. Inte stressa. När jag gör det påverkar jag den definitivt. Men inte på rätt sätt. Det går precis tvärt emot allt jag kämpar för. Urgh, stress är inte en vän jag gärna släpper in på livet :(
Lillan har hållit låda inatt också och matstrejkade hela eftermiddagen igår. Började bättre under första delen av dagen så jag invigde mig själv i lite falska förhoppningar. Nu har hon kindtänder på g så jag förmodar att det är det som spökar eftersom hon är glad och sprallig för övrigt. Det vore dock trevligt om hon började äta lite mer "normalt" och sov lite bättre på nätterna.. Hade gynnat oss allihop!
Igår var jag stressad eftersom jag var tvungen att vara "klar" med magen till halv elva. Lite beroende på hur den beter sig brukar morgonbestyren vara klara någonstans mellan tio och elva. När man har en tid att passa (som igår) är det som bäddat för att gå åt skogen. Precis som det gjorde igår, men då fick jag ändå ur mig en del. Idag däremot, när vi skall till läkaren med lilltösen, och har en ännu tidigare tid att passa - ja, då bestämmer sig magen för att totalstrejka istället. Värker som fan, hugger, men inget kommer ut. Andra dagen jag får köra medel direkt utan att först försöka vänta ut verkan från apparaten.. :-/ Urgh. Gillar det inte. Går emot min egen kropp. Jag behöver TID för att få det att funka. Det hjälper inte att gå upp tidigare, magen har sin egen takt. Jag kan liksom inte påverka den på ett positivt sätt. Det bästa jag kan göra är att ge den tid. Inte stressa. När jag gör det påverkar jag den definitivt. Men inte på rätt sätt. Det går precis tvärt emot allt jag kämpar för. Urgh, stress är inte en vän jag gärna släpper in på livet :(
Lillan har hållit låda inatt också och matstrejkade hela eftermiddagen igår. Började bättre under första delen av dagen så jag invigde mig själv i lite falska förhoppningar. Nu har hon kindtänder på g så jag förmodar att det är det som spökar eftersom hon är glad och sprallig för övrigt. Det vore dock trevligt om hon började äta lite mer "normalt" och sov lite bättre på nätterna.. Hade gynnat oss allihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar