Gårdagen var, i min värld, en riktig pers. Nog för att små barn lätt får feber och att febern snabbt kan bli ganska hög, men när den rusar upp till närmare fyrtio grader bara sådär och man inte vet orsaken, ja då blir man lite smått skrajsen. I alla fall jag. Det finns en sak värre än att veta och det är att inte veta. Jag tänker fortsätta resonera så. Besökte VC igår förmiddags och precis som jag befarade hittade de inte någon förklaring till hennes höga feber. Nog för att sänkan var förhöjd och hon var något rodnad i halsen, men förutom det.. nathing. Lyckades till och med samla upp ett urinprov för odling då små barn kan gå med urinvägsinfektion som är ganska svår att upptäcka. Enda sättet att få svar är genom att ta ett urinprov och hur lätt är det på ett blöjbarn egentligen? Lättare än vi hade trott tydligen :)
Min smarta mamma kom på idén att ställa henne ovanpå en bricka på toa och spola i kranen. Funkade galant och så fick vi ihop ett rör som maken körde iväg med. Snabbtestet visade ingenting avvikande, men vi väntar fortfarande på odlingen som lär vänta på sig. Idag är hon dock feberfri (än så länge, peppar peppar!) och jag tackar mina högre makter (eller vilka jag nu skall tacka?!) för det!
Lillan var så långt ifrån fit man nu kan vara igår. Svår att få kontakt med, slumrade bort halva dagen och gick knappt att få i vätska ens. Gnällig, ledsen.. ja, det var jobbigt att se henne helt enkelt. Jag vill att mitt barn skall vara friskt och må bra såklart. Kalla mig hönsmorsa eller vad fasen som helst jag kan ta det. Hellre nojjig en gång för mycket än en gång för lite. Har sett för mycket skit för att låta det passera obemärkt.
Nåja, hon mår i alla fall bättre idag och åt till och med sin gröt med god aptit (me like) så jag håller tummar och tår att det fortsätter i den stilen. Min kära mamma däremot gick det ju sämre för.. klippte sig i fingret med häcksaxen (!!) igår och fick besöka VC även hon igår eftermiddags. Blodet ville liksom inte stoppa. Fixade middag åt henne igår kväll, men det kändes som en liten gest jämfört med allt hon gör för mig och för oss. Hjälpte henne lägga om såret imorse och tja, det är ett ganska stort "cut" som lär dröja innan det läker ordentligt. Undrar just hur ärret på det där fingret kommer att se ut. Huvudsaken är ju att det läker och att hon slipper men i framtiden pga det här. Klantmamma!! :)
Min smarta mamma kom på idén att ställa henne ovanpå en bricka på toa och spola i kranen. Funkade galant och så fick vi ihop ett rör som maken körde iväg med. Snabbtestet visade ingenting avvikande, men vi väntar fortfarande på odlingen som lär vänta på sig. Idag är hon dock feberfri (än så länge, peppar peppar!) och jag tackar mina högre makter (eller vilka jag nu skall tacka?!) för det!
Lillan var så långt ifrån fit man nu kan vara igår. Svår att få kontakt med, slumrade bort halva dagen och gick knappt att få i vätska ens. Gnällig, ledsen.. ja, det var jobbigt att se henne helt enkelt. Jag vill att mitt barn skall vara friskt och må bra såklart. Kalla mig hönsmorsa eller vad fasen som helst jag kan ta det. Hellre nojjig en gång för mycket än en gång för lite. Har sett för mycket skit för att låta det passera obemärkt.
Nåja, hon mår i alla fall bättre idag och åt till och med sin gröt med god aptit (me like) så jag håller tummar och tår att det fortsätter i den stilen. Min kära mamma däremot gick det ju sämre för.. klippte sig i fingret med häcksaxen (!!) igår och fick besöka VC även hon igår eftermiddags. Blodet ville liksom inte stoppa. Fixade middag åt henne igår kväll, men det kändes som en liten gest jämfört med allt hon gör för mig och för oss. Hjälpte henne lägga om såret imorse och tja, det är ett ganska stort "cut" som lär dröja innan det läker ordentligt. Undrar just hur ärret på det där fingret kommer att se ut. Huvudsaken är ju att det läker och att hon slipper men i framtiden pga det här. Klantmamma!! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar