onsdag 21 augusti 2013

Är man tror den sagt godnatt...

Har haft stora problem med min sns och min tarm för övrigt under sommaren, som jag säkert upplyst om en sisådär femtioelva gånger redan. Problem som medfört att allt stannat av mer eller mindre och orsakar både sår och sprickor i tarmen. Väntar på ny botoxbehandling (fast jag avskyr den! Bieffekterna är ju inte att leka med direkt och man vet aldrig riktigt hur resultatet blir förrän det gått ett par veckor.. ) som förhoppningsvis skall rätta till eländet och få det att läka, men det är inte i sikte ännu på ett tag. Oroar mig mest för att jag inte kommer få någon "Bedövning" i form av sövning den här gången, men jag får väl försöka bita ihop på något sätt. Jag har ju gjort det förr. Det är dock inget jag ser fram emot och inget jag önskar någon annan! Fy :(

Hur som helst. Igår och idag överraskade tarmen. Positivt eller negativt vet jag faktiskt inte. Alltså, positivt i den bemärkelse att jag faktiskt kunde gå på dass efter frukost och negativt på det vis att det skedde genom de här tokkramperna som gör att jag håller på att tuppa av på kuppen. Antar att trycket blev såpass högt att det helt enkelt var det som orsakade toabesöket i sig. Tarmen mådde dock inte prima någonstans efter det där. Svullet och jävligt resten av dagen trots stort toabesök följt av flera medel (de fastnade dock). Idag same shit. Tokhugg, illamående, svettningar.. panik till toan.. för att sedan upprepas på samma vis. Idiotsvullen buk, mer ont än vanligt trots toabesök och så vidare och så vidare. Tarmgaserna sitter fast och går inte knåda ut.. tja, på det viset är det. Får väl se vad morgondagen har att erbjuda mig. Jag hoppas på toabesök UTAN alla dessa biverkningar som de för tillfället medför.

Sen ska jag inte gnälla. Jag vet ju (tror jag i alla fall!) vad mina bekymmer beror på. Så länge orsaken är kvar kommer jag inte fungera normalt. Det finns ju de som lever i total ovisshet. Det finns en sak värre än att veta och det är att inte veta. Jag har en vän som just nu genomgår en jobbig period med sjukdom och sjukhusvistelse där läkarna verkar osäkra på orsaken. Trots att de snart gått igenom hela kroppen. Jag lider med dig G och hoppas att du snart blir bättre!!! Alla tankar till dig!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar