torsdag 29 augusti 2013

Sura uppstötningar

Var hos barnläkaren på uppföljningsbesök med lillan i måndags. Väl tajmat med makens första arbetsdag - eller inte. Samma dag som jag dessutom lyckats få tid till tandläkaren. Frisktandvård? Jag vet i fan alltså. Det kostar en väldans massa pengar men jag vet inte om man får så mycket för det - om man nu inte springer där för jämnan vill säga. Då kanske det lönar sig. Man kanske skall gå dit lite sådär emellanåt "bara för att"...  eller lägga ner totalt. Jag vet inte jag. Dessa försäkringar. Jag börjar starkt ifrågasätta. Haft dem i tre omgångar nu och varje gång har premien höjts trots att tandhälsan eg inte försämrats. Man börjar ju fundera.

Nåja. Nog om mig och mina tandläkarbekymmer. Just nu finns det ju värre saker. Lillan matstrejkar igen. Så otroligt jobbigt! Haft några riktigt tuffa nätter dessutom och de sista dagarna har jag noterat en ganska markant ökning av vad förmodar måste vara sura uppstötningar. Börjar fundera över om det kan vara något sådant som stör henne på nätterna också? Hon har trilskats med sin medicin (movicol) och under två dygn fick vi knappt i henne halva dosen ens. Inatt fick vi i henne en och en halv påse. På läkarens inrådan. Värt ett försök så att säga. Enligt honom kan det inte göra någon skada, men å andra sidan... mitt förtroende för läkare är både si och så. Hur som helst. Inget större utbyte av den ökningen mer än att hon verkar väldigt gasig och har besvär med att få ut skiten ändå. När den väl kommer är det explosionsartat och sticker genom brallorna direkt :( Fy. Stackars liten. Vad ska man tro??

När vi var hos läkaren i måndags gick maten rätt ok, även medicinen var under kontroll.. de sura uppstötningarna började dagen efter. Så typiskt?! Man säger att det går på rätt håll och så vänder det igen. Dagens matintag har inte varit nån höjdare. Det gick så bra under makens semester (några veckor i alla fall) sen vände det igen strax före han började jobba. Ok, hela semestern har inte gått på räls, men några veckor som sagt och de veckorna gjorde hela skillnaden. Något stör henne uppenbarligen och det stör mig att de inte vill ta fler prover eller kontrollera lite mer noggrant. Allt de går på är vikten som vid senaste besöket faktiskt ökat en del. Jo, tro fasen det .. det är ju inte direkt lättprodukter jag matar henne med.. :-/

Hur som helst. Oroar mig för det där och vill ju inte att hon ska ha ont. Så otroligt jobbigt och oavsett vad man gör känns det som man inte räcker till.

För egen del har jag möte med FK igen i nästa vecka. Hade samtal med min kontakt där för någon dag sedan och hon lugnade mig lite grann i alla fall. Jag hoppas det inte blir lika jobbigt som jag oroar mig för att det skall bli. Den som lever får se. Vad annat kan man göra?! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar