PUH! Med stora ord, PUH! Det har hittils varit lite av en smärre pers det här med alla täta Stockholmsbesök. Att inte få ta sina mediciner och sköta sina vanliga rutiner har varit det absolut jobbigaste för min del. De långa resorna och alldeles för mycket stillasittande samt svårigheter att äta på normalt vis har varit näst jobbigast. Nu ÄNTLIGEN får jag lov att börja proppa i mig mina piller, min movicol och mina resulax och försöka få ordning på den här värkande stenhögen till mage. Det kommer ta sin tid, jag är väl medveten om det. Fem dagar utan normala rutiner och utan mediciner dessutom, det känns! Inget jag skulle göra frivilligt igen... huh.
Jag hoppas bara det var "värt det". Lyckades ju inte hålla mig helt från mina resulax vilket innebar att det trots att magen var full till halsgropen ändå var ett visst flöde i tarmen. Ett flöde på så vis att jag löste upp de proppar som satt längst ner de sista dagarna. Hade liksom inget val. Det finns en gräns för hur mycket man kan stå ut med. Där gick min. Jag gjorde så gott jag kunde och jag hoppas att det räcker. Annars var en av resorna (den senaste) till Stockholm mer eller mindre förgäves och kommer inte ge sådär vidare värst med information. Information som jag egentligen skulle behöva. Nåja, man är inte mer än människa. Jag hoppas i alla fall att kapseln (mottagaren håller inte alls fem dagar som de lovar, tur de hann upptäcka detta på mig urgh) kan ge någon information om PH och avvikande peristaltik eller tryck i tarmen. Den som lever får se. Det enda jag kunde utläsa själv (och som jag redan visste) var ju att kapseln befann sig mer i luft än något annat.
På fredag är det dags igen. Beslutade att vänta till dess med att åka uppåt igen då de här resorna sliter mer än vad man tror. På så vis får vi en dag till hemma vilket innebär en dag till för att försöka få ordning på den här tarmen innan det är dags att misshandla den igen. Förhoppningsvis kommer nästa besök leda till något bra ganska omgående. Den som lever får se. Det är bakterierna vi pratar om. Jag bara hoppas jag får ihop allt och att det inte blir nåt strul på vägen!
Jag hoppas bara det var "värt det". Lyckades ju inte hålla mig helt från mina resulax vilket innebar att det trots att magen var full till halsgropen ändå var ett visst flöde i tarmen. Ett flöde på så vis att jag löste upp de proppar som satt längst ner de sista dagarna. Hade liksom inget val. Det finns en gräns för hur mycket man kan stå ut med. Där gick min. Jag gjorde så gott jag kunde och jag hoppas att det räcker. Annars var en av resorna (den senaste) till Stockholm mer eller mindre förgäves och kommer inte ge sådär vidare värst med information. Information som jag egentligen skulle behöva. Nåja, man är inte mer än människa. Jag hoppas i alla fall att kapseln (mottagaren håller inte alls fem dagar som de lovar, tur de hann upptäcka detta på mig urgh) kan ge någon information om PH och avvikande peristaltik eller tryck i tarmen. Den som lever får se. Det enda jag kunde utläsa själv (och som jag redan visste) var ju att kapseln befann sig mer i luft än något annat.
På fredag är det dags igen. Beslutade att vänta till dess med att åka uppåt igen då de här resorna sliter mer än vad man tror. På så vis får vi en dag till hemma vilket innebär en dag till för att försöka få ordning på den här tarmen innan det är dags att misshandla den igen. Förhoppningsvis kommer nästa besök leda till något bra ganska omgående. Den som lever får se. Det är bakterierna vi pratar om. Jag bara hoppas jag får ihop allt och att det inte blir nåt strul på vägen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar