SNS effekten har avtagit rejält sista tiden. Från att kunna ha gått på dass åtminstone en gång var eller varannan morgon i flera månaders tid (ok, inte kompletta tömningar, det vet ni som följt bloggen men bara känslan av att kunna gå på dass efter dessa tokhugg... det är nåt det!) har det mer eller mindre stannat av helt. Resulaxmängden är återigen på topp (läs 6 jämfört med de 4 jag var nere på som lägst) och magen mår allmänt överjävligt.Jäser, spänner, värker och sprickorna gör det mer eller mindre omöjligt att få ut det där som sitter fast trots att jag kör med både sns:en och mina resulax.
Det var länge sedan jag funderade på att ta till brädan igen (har hållit upp sedan jag opererades i februari och det har ju funkat, om än varit svårt) men nu finns funderingen där återigen. Blir dock knixigt eftersom dosan som styr elektroderna sitter dumt till (skinkan) och belastningen på det området kommer bli ganska hög om jag tar till de övningar jag kört under många år när jag hanterat tarmen. Dessutom blir knycket när jag reser mig upp från brädan något för kraftigt för att det skall vara bra.. målet är ju att den här apparaten jag har inopererad faktisk skall göra nytta för mig. Dumt att riskera brott på ledningen då eftersom operationen i sig inte är nåt jag gärna gör om igen. Dessutom har jag medvetet försökt låta bli min bräda.. jag vill ju försöka så långt det är möjligt att slippa den där manicken... klara lösa situationen på andra sätt - men det börjar bli ohållbart.
Hur som helst. Det var dagens gnäll. Magen mår överjävligt. MEN jag är trots det nöjd med dagens insats. Har fått klippt en av vovvarna, igår klippte jag min mamma, fått målat två sektioner på altanräcket... ja, såna där saker som hängt över mig som det känns gött att bli av med :) En vovve kvar, men jämfört med två är det rena drömmen. Det är inte vidare kul att klippa två vovvar som tar till alla medel för att slippa ;-)
Ser dessutom fram emot morgondagen. Lite krydda i tillvaron kan man kalla det. :) Återkommer senare och talar om vad det handlar om, men förmodligen dröjer det någon dag eller två ;-)
Det var länge sedan jag funderade på att ta till brädan igen (har hållit upp sedan jag opererades i februari och det har ju funkat, om än varit svårt) men nu finns funderingen där återigen. Blir dock knixigt eftersom dosan som styr elektroderna sitter dumt till (skinkan) och belastningen på det området kommer bli ganska hög om jag tar till de övningar jag kört under många år när jag hanterat tarmen. Dessutom blir knycket när jag reser mig upp från brädan något för kraftigt för att det skall vara bra.. målet är ju att den här apparaten jag har inopererad faktisk skall göra nytta för mig. Dumt att riskera brott på ledningen då eftersom operationen i sig inte är nåt jag gärna gör om igen. Dessutom har jag medvetet försökt låta bli min bräda.. jag vill ju försöka så långt det är möjligt att slippa den där manicken... klara lösa situationen på andra sätt - men det börjar bli ohållbart.
Hur som helst. Det var dagens gnäll. Magen mår överjävligt. MEN jag är trots det nöjd med dagens insats. Har fått klippt en av vovvarna, igår klippte jag min mamma, fått målat två sektioner på altanräcket... ja, såna där saker som hängt över mig som det känns gött att bli av med :) En vovve kvar, men jämfört med två är det rena drömmen. Det är inte vidare kul att klippa två vovvar som tar till alla medel för att slippa ;-)
Ser dessutom fram emot morgondagen. Lite krydda i tillvaron kan man kalla det. :) Återkommer senare och talar om vad det handlar om, men förmodligen dröjer det någon dag eller två ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar