Har spenderat veckan med att oroa mig för samtalet med min kirurg idag. Samtalet som aldrig kom vill säga. Väntat hela morgonen på detta samtal, som skulle komma vid åtta. Jag var först i kön fick jag veta när jag fick tiden.. sure, my arse säger jag bara.. hade det aldrig hänt förr hade jag kanske kunnat ha lite förståelse för det.. men när det händer VARJE gång jag ska prata med min kirurg.. då har jag svårt att känna den där förståelsen.. om man nu aldrig har tid att ringa på sina telefontider och ta hand om de patienter man faktiskt har, varför har man då telefontider över huvud taget? Så jäkla nonchalant.. hade säljare betett sig så mot sina kunder hade de garanterat inte haft några kunder.. ganska talande om jag får säga min mening.. det gör jag ju ändå..
Blir så trött.. vill inte vara gnällig. Hade hoppats få lite mer klarhet idag. Visst, dagen är inte över än.. men hon är tio nu. De har inte telefontid mer än nån halvtimme på kirurgen.. så jag lär väl få det där samtalet i kassakön i em eller nåt .. brukar inträffa vid de mest opassande tillfällen och vad ska man göra? Det är ju inte direkt så man kan be dem ringa igen.. *snyft* avskyr att vara beroende av folk och tider. Uppenbarligen lyckas jag inge vidare med att göra mig oberoende av dem.. men men .. det som inte dödar det härdar! Det är i alla fall fredag. Solen skiner. Ska ta mig ut med vovvarna på dagen o vandra bland de härligt färgglada löven, innan de bestämmer sig för att trilla av. Imorgon får vi gäster. Kul! Har sett fram emot att få träffa dem. Bara hoppas magen visar sig från sin bästa sida.. men .. jag är ganska övertygad om att så inte kommer vara fallet. Ganska garanterat kommer den att bete sig precis så som den absolut inte får. Precis så som jag inte vill. Det är bara att härda ut..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar