Hade ett mail som väntade på mig här imorse. Från min läkare. Den jag kan prata med vill säga. Den som lyssnar på mig och som jag känner att jag har förtroende för. Han beklagade att jag inte klarat av att genomföra operationen.. sa att han tror att den trots allt hade gett mig lite respit.. gör ju inte att jag känner mig bättre direkt.. men jag förmodar att han kan ha haft rätt. Om jag hade klarat av det psykiskt och allt hade gått vägen vill säga.. men nu känns det ju inte så. Äh, jag måste sluta älta!!
Dessvärre tror han inte helfett på min fundering kring att testa Sakral Neurostimulering (tarmpacemaker) eftersom den enl honom är att betrakta som experimentell för allat annat än fekal inkontinens (som är det sista jag lider av!) som den främst används för idag.. det är dessutom inget lätt ingrepp... men jag vet att vi diskuterat detta förr, och jag har läst rapporter om folk med passagesvårigheter som faktiskt blivit bättre.. mycket till och med.. sen vet jag ju inte statistiken.. men jag vet att det är en kostsam metod och jag undrar hur mycket det spelar in i besluten om ifall man ska testa eller inte??
Har mått jävulskt sista dygnet. Magen är inte alls på samma våglängd. Igår var den katastrof och idag är den inte direkt nåt bättre.. tvärtom. Den är samma skit som igår, fast tidigare så att säga.. vill inte samarbeta alls :( antar det kommer bli en härlig dag idag.. :-/ imorgon kommer samtalet med läkaren.. jag hoppas att han ringer.. men han skrev i sitt mail att han skulle göra det.. jag hoppas kunna få honom på andra tankar vad gäller neurostimuleringen.. o jag hoppas att jag har ett brev som ger mig lite klarhet med posten idag.. från kirurgen vill säga.. varför känner jag mig då nervös och rädd??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar