Har gått in hårt för det här med att nå femtio kilo till jul.. eller strax efter. Kanske lite FÖR hårt. Det finns en gräns för hur mycket man kan stoppa i sig. Även för mig, fast jag vet att de flesta har svårt att tro det. Ibland kan man få känslan av att jag är bottenlös. Det kan nog se så ut i alla fall. När alla andra slutat käka sitter jag där o stoppar i mig saker. Alltid. Vart det tar vägen? Jag förmodar att bakterierna har ravefest i min mage. Sen ska ju skiten igenom på nåt sätt.. det är ju där det kör ihop sig. Men hur ska man lägga på sig om man inte överäter? Jag har inte svaret på den frågan i alla fall.. så jag fortsätter och fortsätter.. gott med glass för gommen men mindre gott för tarmarna som ska ta hand om det!!
Fick ett trevligt mail imorse. Eller ja, trevligt och trevligt. Det var ett sorgset mail men det ingav hopp och det var trevligt att få det! Hur sjukt låter inte det då? En magvän (kan man säga så?) som genomgått det helvete jag gör och den operation jag inte klarade av. En stark själ med andra ord. Med erfarenheter som bekräftar det jag redan misstänkte.. att jag faktiskt inte hade klarat en sådan operation just nu. Mitt psyke är inte starkt nog. Man kan va stark men inte hur länge som helst.. det ligger mycket i det. Nån gång spricker det. För mig och för de flesta andra. Man är inte mer än människa. Sen tar det sig uttryck på olika vis.. men det känns bra med en ny magkramrat att bolla tankar och idéer med.. på nåt sätt lyckas vi magfolk hitta varandra. Får en att känna sig mindre ensam.
Ska försöka ta mig ut i skogen me mammsen idag. Mammsen o hundarna. Behöver ut o få luft och är trött på gamla vanliga vägarna kring bostadsomårdet. Magen mår förjävligt just nu, det är en sån period. Värre än vanligt, men jag misstänker att den påverkats mycket av det som hänt på sistone. Känslorna sitter i magen eller styr magen, det går inte att förneka.. de gör det hos vanliga Svenssons och det gör det hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar