Jag vet inte varför jag blir förvånad.. har fortfarande inte fått nåt samtal från kirurgen. Har varit spattig och irriterad och gnällig hela dagen till råga på allt. På grund av det vill säga. Blir nervös av att bara tänka på det. Fick tag i sköterskan, som precis som jag väntat, ursäktade sig med att kirurgen blivit akut inkallad och att hon definitivt inte glömt bort mig... hon skulle ringa under dagen.. har hört den förr.. och den har missats förr.. klockan närmar sig fyra.. de brukar gå hem då.. och inget samtal har jag fått. Har haft mobilen och frågelappen med mig i fickan hela dagen. Det är jobbigt att gå och vänta på ett samtal som inte kommer.. man kan bli psykiskt knäckt för mindre. Detta tar definitivt knäcken på mig. Ännu en helg utan att få mina frågor besvarade känns bara såååå jobbigt!
Men men, hon kanske ringer vid nio ikväll.. det vore ju inte första gången heller.. sist hon gjorde det (och lovade skicka mig akutpapper o prioritera o fan och hans moster vad tungan var len då, som jag hade lidigt och som hon hade tänkt på mig..) glömde hon bort allt hon sagt och gick på semester.. känns sådär bra.. inte alls med andra ord.. men.. jag får väl trösta mig med ett glas vin o en räkmacka ikväll! Det är ju trots allt fredag. Fick tag på (förhoppningsvis) fina räkor när jag stresshandlade i förmiddags. Blir en äpple-i-ugnen efterrätt också. Med glass. Sitter aldrig fel! Nu ska jag sluta gnälla och önskar er alla en trevlig fredag! Jag har ju trots allt världens bästa blivande make och två underbara vovvar att gosa med när livet känns förjävligt (ok den ena är inte alltid helt underbar men han har vassa tänder ialla fall ;))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar