Det verkar inte mycket bättre än att det lillan råkat ut för är en dundermagsjuka i kombination med bilåkande (kanske bilåksutlöst sådan?) som liksom tagit grepp om hennes lilla kropp. Lillan som sällan är sjuk.. eller sällan varit sjuk.. Det gör väl att man som hispig morsa blir extra nojjig och orolig när hon väl blir sjuk och det är av såpass kraftig karaktär.
Efter en natts ihärdigt matande med vätska och en natt utan kräkningar kände jag igår att vi var lite mer på banan igen - tji fick jag. Lillan var gnällig och irriterad och ville inte äta under dagen igår och på eftermiddagen/tidiga kvällen fick vi vårt svar på varför. Bakslag! De två diarréomgångar hon haft under dagen följdes av ännu en kraftig spya och det kändes som allt vi puttat i henne var förgäves... grinade. Japp, jag grinade. Det blev bara för mycket!!
Under natten fortsatte vi med vätskematningen. Varje kvart till en början, sen var tjugonde minut och sen varje halvtimme. I slutet varje timme. Saft, sockervatten, vatten.. nutramigen.. ja, varvat och klockat och loggat. Ingen spya ännu och det som hamnade i blöjan imorse (numero två) var tack o lov inte någon diarré. Att hon imorse ville smaka på min soyayoghurt var väl ett gott tecken?! Vågade dock inte ge henne så mycket... nån tesked.. rädd för bakslag. Vi fortsätter vår nutramigen och saftmatning under dagen och hoppas att det inte blir några fler bakslag. Det får det bara inte bli. Hon är slö såklart, men hon är i alla fall bra mycket piggare än igår.
Hur jag mår själv? Det får jag återkomma till i ett annat liv.. eller ja, ett liv där lillan är lite bättre. First things first..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar