tisdag 18 december 2012

Det tar då aldrig slut..

Det sägs ju att ett problem eller en olycka sällan kommer ensam. Så sant som det var sagt. Har redan fått känna på hur det kan vara när man blir med hus. O hur mkt otur man kan ha. I och för sig ingen överraskning med tanke på den otur vi haft på sistone, men ändå. Det här hade man ju önskat att man slapp. De små besparingarna rinner iväg som jag vet inte vad - vattnet man spolar i en kran kanske? Ungefär på det viset.

Magen? Den mår ungefär därefter. Åt helskotta med den. Ingeting vill fungera och hormoner som spökar på det. Man kan bli deppig över mindre. Mens. I massor. Humör? Åt skogen. Skulle gått på HLR för barn med mammagruppen idag (har inte träffat dem sen vi flyttade hit pga att jag prioriterat att få huset och stöket här iordning före jul) men kroppen säger ifrån. Stress utan dess like, mestadels pga alla dessa oförutsedda kostnader, strul med både recepttjänster, mediciner, läkarsamtal, paket på vift och så vidare och så vidare. Ett värmesystem som pajat - ja, man kan gråta över mindre. Eller stressa över mer? Min kropp har i alla fall sagt ifrån så det räcker och blir över för en lång framtid. Magen orkar inte med. Prolapsen har bara blivit värre..

Kroppen vill ha en lugn dag hemma idag. Ikväll med. Det är därför jag tvingas ställa in den HLR kurs som jag faktiskt sett fram emot väldigt mycket. Både för att jag vill lära mig och för att jag vill träffa de andra mammorna. Jag saknar dem faktiskt och jag saknar nåt annat än all denna stress. Men efter jul intalar jag mig.. när allt lugnat ner sig? Då börjar nästa stress ;-) Men en sak i taget. Jag skall göra mitt bästa för att varva ner till dess i alla fall, även om jag oroar mig för hur julen skall gå.. .

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar