måndag 22 december 2014

Foglossning...

Trodde jag skulle klara mig från eländet. Foglossning alltså. Slapp det förra gången jag var gravid. Hade i ärlighetens namn knappt någon känning av det där över huvud taget och hade väl inbillat mig att jag skulle klara mig den här gången också. Bara för att.

Tji fick jag. Det började så smått redan förra veckan. Är i och för sig ganska långt gången nu, vecka 35 har passerat så det är inte länge kvar - men ändå?! Det finns ju de som får foglossning redan i början av graviditeten och tvingas sitta i rullstol. Där ska då inte jag hamna. Jag som är helt beroende av att kunna röra mig..  magen är... vad gör jag om jag inte kan ta mig ut liksom... allt rasar! Behöver kunna röra på mig för att det sista av tarmfuktionen inte skall haverera, men just nu hänger det där p en väldigt lös tråd också.

Det värsta satte in igår. Så jäåäääävulskt ont i bäckenbenet, precis hela tiden. Ont oavsett om jag var still eller rörde mig. Vetekudde hjälpte piss shit nathing och inte heller alvedon - förrän jag tog två och det hade gått mer än två timmar.. då började det faktiskt göra något...  så läste jag den där studien om hur bra alvedon (inte) är... fantastiskt. Härligt att veta vilka nyttigheter man stoppar i sig. Men,  å andra sidan, jag har bara tagit EN endaste alvedon under hela graviditeten innan detta och det var pga migrän. Då hjälpte den ändå inte så jag bestämde mig för att låta bli värktabletter nästa gång det inträffade och så har det alltså varit. Mediciner är sattyg men ibland är de så sköna att ta till.... :(

Foglossningar är också sattyg... jag hoppas att mina skall ge med sig, men just nu känns det inte så. Natten har varit hemsk och att vila får jag bestämt göra ett annat århundrade. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar