Det har på sjukfronten varit en något lugnare dag idag. Tack och lov säger jag för det. Däremot har det på andra fronter varit en betydligt mer hektisk dag. Olivia har varit högt och lågt ända sedan hon gick upp, inte sovit middag (vilket innebär en ännu mer hyper tjej och med ett tempo som inte går av för hackor.. dessutom blir humöret därefter.. inte så bra mao) satt sig emot i princip allt jag föreslagit och tagit till grinvalsen så fort hon inte fått som hon vill.
Huuuu! Idag är jag riktigt trött. Försökt kompromissa för oss båda och köra halfway på båda håll, hitta en bra balans men ibland tryter orken. När vi gömt oss för spöken halva dagen och det känns som både leder och mage skall gå sönder blir man smått trött på den där leken... vi verkar ha många spöken här hemma och de verkar vara vädigt roliga att gömma sig för ;-)
Hur som helst. Hellre gömma sig för spöken än vara påväg till NÄL eller Kungälvs sjukhus på grund av att någon mår dåligt. Har varit alltför mycket sådant på sistone.
Mamma var något lite bättre idag (allt är relativt och "bättre" just nu innebär ju att hon är uppe på benen flera gånger om dagen istället för att ligga/sitta still och att hon hänger med oss ut på en kort promenad utan att bli helt vimsig i bollen - då menar jag yr) och det är alltid en lättnad. Hon har fått prata med sin läkare på Kungälv igen men jag måste säga att jag just nu litar mer på hennes läkare på VC (som jag inte har vidare förtroende för, det finns en anledning till att vi skickade henne till akuten från början...) än jag har för läkarna på Kungälv och det säger en hel del...
Min förlossningsläkare på NÄL ringde också idag och konstaterade att bebiskurvan (ctg) från häromdagen såg jättefin ut och att jag inte borde behöva oroa mig. Hon sa att det var en sprallig bebis som verkade trivas och må bra och det är ju alltid positivt att höra när man inte lyckats sova en blund de senaste nätterna pga oro över just detta faktum. Däremot kan jag inte riktigt låta mig själv tro att allt är som det ska när oron redan väckts. Nåja, jag får väl göra mitt bästa. Det är ju det enda jag kan göra.
Huuuu! Idag är jag riktigt trött. Försökt kompromissa för oss båda och köra halfway på båda håll, hitta en bra balans men ibland tryter orken. När vi gömt oss för spöken halva dagen och det känns som både leder och mage skall gå sönder blir man smått trött på den där leken... vi verkar ha många spöken här hemma och de verkar vara vädigt roliga att gömma sig för ;-)
Hur som helst. Hellre gömma sig för spöken än vara påväg till NÄL eller Kungälvs sjukhus på grund av att någon mår dåligt. Har varit alltför mycket sådant på sistone.
Mamma var något lite bättre idag (allt är relativt och "bättre" just nu innebär ju att hon är uppe på benen flera gånger om dagen istället för att ligga/sitta still och att hon hänger med oss ut på en kort promenad utan att bli helt vimsig i bollen - då menar jag yr) och det är alltid en lättnad. Hon har fått prata med sin läkare på Kungälv igen men jag måste säga att jag just nu litar mer på hennes läkare på VC (som jag inte har vidare förtroende för, det finns en anledning till att vi skickade henne till akuten från början...) än jag har för läkarna på Kungälv och det säger en hel del...
Min förlossningsläkare på NÄL ringde också idag och konstaterade att bebiskurvan (ctg) från häromdagen såg jättefin ut och att jag inte borde behöva oroa mig. Hon sa att det var en sprallig bebis som verkade trivas och må bra och det är ju alltid positivt att höra när man inte lyckats sova en blund de senaste nätterna pga oro över just detta faktum. Däremot kan jag inte riktigt låta mig själv tro att allt är som det ska när oron redan väckts. Nåja, jag får väl göra mitt bästa. Det är ju det enda jag kan göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar